Jag hade en vän som brukade skicka musik till mig på den tiden då man precis hade kommit på att det gick att bränna CD-skivor. Han lärde mig lyssna på artister jag inte hört innan dess. En av dem var Jewel. Även om hon är lite för kristen för mig och några ev hennes låtar därför har lite Carola-varning över sig så finns det några spår som jag tycker mycket om. Jewels skivor burkar ligga i min bil och jag brukar oftast lyssna på dem när jag kör ner till min mammas hus utanför Uppsala. Någonstans utanför Gävle brukar det börja skymma och då kommer den här fram. Det är underligt att för första gången se en video till en låt man lyssnat på i tio år..

I år blir det inte av att köra ner. Jag hinner inte. Den enda resan jag ska göra är till Göteborg nästa vecka för att hälsa på två av mina käraste klasskamrater. En som jag troligen förlorar i höst och en som tack och lov är bosatt här och därför kommer tillbaka. En efter en faller de bort från klassen. De sköra och de underbara. Inte för att de inte klarar studierna, utan för att de inte orkar med det sociala klimatet i kombination med alla inre stormar som väcks där. De klarar inte bära alla frågor utan att ha en trygg plats att förvara dem på. Jag förstår dem, även om det för mig vore otänkbart.

Kanske har jag delvis accepterat min ensamhet och mitt utanförskap även om även jag naturligtvis blir tyngd av den ibland. Jag har slutat försöka passa in. Det får räcka nu. I början trodde jag att det skulle bli annorlunda, att jag borde hitta mina likar här. Var skulle de annars finnas, tänkte jag, det här är väl det som definierar mig om något. Det jag brinner för, det jag älskar. Det jag VILL GÖRA. Här måste det väl ändå finnas fler som är precis som jag..? 45 människor med samma tankar som jag? Eller? Året har passerat och med ett eller kanske två undantag har jag inte kunnat nå dem och de har inte kunnat nå mig. Så nu sitter jag här och ser ner i avgrunden mellan mig och alla andra och önskar inget mer än att jag skulle hitta någon som delar den här sidan med mig. Det behövde inte vara någon som är som jag.. bara någon som kunde se mig och som kunde se avgrunden med mig, begrunda den och respektera den och förstå att utan den så finns inte jag.

Ja, där har vi den.. min ensamhets beskyddare. Dig väntar jag.

 

Ralf

26 juni 2008 22:25

jag tror du börjat landa och kommer att hitta det du söker.

 

micke

27 juni 2008 02:39

hmm det kan mycket väl vara så att alla har sin egen stig att följa och vi är ensamma på den där vi går. men då och då går vi samma sträcka en bit och så korsas ju en massa stigar hela tiden vill jag tro. Och den där Rilke verkar ju vara en klok man.

Avgrunden kan ju ge lite svindel också, men tänk vad spännande. Berätta gärna om den då och då.

http://smameningar.blogspot.com

 

spookface

27 juni 2008 11:20

den videon du lagt upp är enligt min mening en av dom finare låtar som har gjorts... ryser varje gång jag hör den...

 

Psykologen

27 juni 2008 18:25

Spook: Ja visst är den. Några andra av henne som är värda att lyssna på är bl a Hands, Break Me, Absence of fear. Det bästa albumet skulle jag säga är Spirit.

 

spookface

27 juni 2008 18:47

spirit är helt klart bästa skivan enligt min mening... och hands är en gryyymt skön låt.. trevlig helg på dej... efterrätten såg btw sjukt smarrig ut..

 

Psykologen

27 juni 2008 19:03

Jaså där ser man, du verkar bevandrad i området. Jag hade inte tagit dig för en singer/songwriter-kille. Men ey, jag har misstagit mig förr. Du verkar bära på flera oanade sidor utanför badkaret och lackfirman. :) Trevlig helg på dig själv!

 

spookface

28 juni 2008 12:32

ledsna killar/tjejer med gitarrer har hjälpt mej genom många svåra stunder...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...