Ja jösses. Nu vet jag inte var jag ska börja eller vad jag ska välja. Jag skulle kunna lägga in nästan hela boken här för det här var något av det underbaraste jag någonsin läst. Men ok, jag ska kvarhålla mig vid temat som uppmärksammade namnet för mig till att börja med. Så här skriver Reiner Maria Rilke till en ung poet (Franz Kappus) som kontaktat honom för vägledning; året är 1904 och han har just menat att kvinnan kommer att frigöra sig från sin definition som en motsats till det manliga och vara något i sig själv.

"Detta framsteg kommer att förvandla upplevelsen av kärleken, som nu är full av villfarelse (till att börja med under starkt motstånd av männen, som ser sig distanserade), förändra den i grunden, ombilda den till en relation menad att vara mellan människor, inte mer mellan man och kvinna. Och denna mänskligare kärlek (som ska visa sig vara oändligt hänsynsfull och varsam och kunna binda och lösa med samma godhet och klarhet) kommer att likna den som vi med kamp och möda förbereder, den kärlek som innebär att två ensamheter gränsar till varandra, skyddar och hälsar varandra."  - Brev till en ung poet (1929)

Han återger en av sina favoriter bland Kappus sonetter för att han ska lära sig om sitt skapande genom en annans hand.

I mitt inre darrar endast, klagar

inte, djupt en smärtas mörka stråk.

Blomstersnö är mina drömmars språk,

högtidsstilla över min dagar.

Ofta står det stora dock, en fråga,

i min väg. En sjö. Och jag blir kall

och liten, går förbi dess vågors svall.

Mäta den förmår jag inte våga.

Då sänker sig en plåga över mig,

som det grå en glanslös sommarnatt,

där en stjärna flimrar - då och då - ;

Efter kärlek sträcker handen sig,

het mot munnen be men finner att

ljuden är omöjliga att nå...

- Franz Kappus

Dikten som det citatet i ett tidigare inlägg hämtats från är i själva verket hopklippta delar av en prosatext, där Rilke bl a uttrycker sin misstro mot det konventionella äktenskapet, vilket inte alls märks i den klippta versionen. Den typen av redigerande gillar jag inte, så här kommer hela texten.

"In marriage, the point is not to achieve a rapid union by tearing down and toppling all boundaries. Rather, in a good marriage each person appoints the other to be the guardian of his solitude and thus shows him the greatest faith he can bestow. The being together of two human beings is an impossibility; where it nonetheless seems to be present it is a limitation, a mutual agreement that robs one or both parts of their fullest freedom and development. Yet once it is recognized that even among the closest people there remain infinite distances, a wonderful coexistence can develop once they succeed in loving the vastness between them that affords them the possibility of seeing each other in their full gestalt before a vast sky!

For this reason the following has to be the measure for one’s rejection or choice: whether one wishes to stand guard at another person’s solitude and whether one is inclined to position this same person at the gates of one’s own depth of whose existence he learns only through what issues forth from this great darkness, clad in festive garb."

Han skriver mycket om vikten av ensamhet, framför allt för konsten. Dock var inte Rilke ensam. Han var gift och hade många vänner som jag förstår det. Kanske var det därför viktigt för honom att just vakta ensamheten för att den gav honom den ro han behövde för sitt skapande. Kanske inte heller så underligt om unge herr Kappus inte lika lätt kunde förlika sig med sin smärta och övergivenhet eller nöja sig med att stå utan svar på sina frågor, som Rilke så enträget hävdar att han bör.

Rilke menar att unga älskande alltför lättvindligt hänger sig åt en kärlek de inte förstår sig på och därför missbrukar den och är dömda till besvikelse.

"Att hålla varandra kära: det är kanske det svåraste som vi har fått i uppgift, det yttersta, det sista provet och den sista prövningen, arbetet som allt annat arbete bara är en förberedelse för. Därför kan unga människor, som är nybörjare i allt, ännu inte kärleken: de måste lära sig den. (...) Att älska är till att börja med ingenting som innebär att man uppgår i en annan (...), det är en upphöjd anledning för den enskilde att mogna, bli någonting i sig själv, bli värld i sig för en annans skull."

Om mod:

"Det är i grund och botten det enda mod som krävs av oss: modet att möta det mest sällsamma, underliga och oförklarliga som kan hända oss."

Om rädsla:

"För om vi tänker oss den enskildes tillvaro som ett större eller mindre rum, så visar det sig att de flesta bara lära känna ett hörn av sitt rum, en plats vid fönstret, en smal rand, där de går av och an. På så sätt har de en viss trygghet."

"Vi har ingen anledning att misstro vår värld, för den är inte emot oss. Rymmer den skräck, är det vår skräck, rymmer den avgrunder, så tillhör dessa avgrunder oss, finns där faror, så måste vi försöka att älska dem. (...) Kanske är det fasaväckande till sitt innersta väsen det hjälplösa som ber oss om hjälp."

Om tröst:

"Och om jag ska säga Er ytterligare något, så är det detta: tro inte att han som försöker trösta Er lever utan svårigheter bland de enkla och stilla ord som ibland gör Er gott. Hans liv rymmer mycket möda och sorg och motsvarar långt ifrån dessa ord. Vore det emellertid annorlunda, så skulle han aldrig kunna finna dem."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...