Och så plötsligt – släppt – flytande ensam i ett stort vakuum. Ett rum utan materia. En plats med oändliga val och ändlöst ansvar. Vad ska jag göra här? Hur ska jag leva här, utan något att gripa i? Jag kan inte bara sväva här, ingen människa kan uthärda en sådan tomhet.

För att alls nå en yta, en struktur att ta fasta på, måste jag andas in tomheten. Jag måste göra den till en del av mig och i gengäld fylla den med min luft. Därmed blir allt som finns omkring mig här omöjligt att förlita sig på eftersom allt är skapat av mig. Varje fråga jag ställer bevaras av mig, varje form jag ser är pressad samman av mina tankar. Det här är den mest förrädiska av platser, en plats där andra förut lurats in och fräts sönder av atmosfären, blivit till stoft inför mina ögon. De har förråtts av luft de inte kan andas, för den är inte världslig, den är min. Innesluten så länge att den muterat i sig själv och blivit giftig, obrukbar.

Vid ingången sitter Monstret, portvakten, vaken nu, på sin vakt och ser på mig, bistert.

Obeveklig.

Och jag andas.

 

micke

24 juni 2008 12:42

Mycket bra formulerat. Man får liksom en förklaring till problemet med att vara avskärmad.
"Därmed blir allt som finns omkring mig här omöjligt att förlita sig på eftersom allt är skapat av mig." Coolt!

http://smameningar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...