Direktlänk till inlägg 6 juni 2008
Anledningen till att vi åkte hem från sjukhuset i förra inlägget hade inget att göra med de minnen jag skrev om. C bröt armen för två veckor sedan då han skulle klättra över ett staket. På återbesöket träffade vi en undersköterska på ortopeden som inte verkade vara speciellt nöjd med livet och tog ut det på sina patienter. Syrliga kommentarer och ilska i rösten i kombination med krokar där man hänger upp sin arm och en brummande cirkelsåg som närmar sig handen skulle skrämma vem som helst. Är man 5 år blir det inte lättare.
Ikväll gjorde jag ett nytt försök att få veta mer om vad det där uttalandet om styrka handlade om. Jag vill inte lägga in en betydelse i det som inte finns där. Min betydelse alltså. Han påpekade nu att han inte sa stark, han sa starkt.
"Inte stark så här", sa han och spände en muskel. Nej, det trodde jag ju inte. "Utan starkt som det smakar starkt".
"Vadå starkt då?"
"Ja, det starka vinner över det onda. Det sa ju du en gång, mamma. "
Ja det har jag ju faktiskt sagt. När han hade ont i halsen en gång fick han smaka en Fishermans Friend. Han var tveksam eftersom de är så starka. Det starka är bra, för det vinner över det onda. Så sa jag. Ibland verkar de inte höra på någonting man säger och ibland verkar de höra på allt. Ändå menar han att han inte hade ont då, i bilen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Samtalet hann ändå gå igenom funderingar han hade. Det handlade igen om sådant man inte får säga. Den större pojken som hänger här ute i grannskapet som sagt "dumhjärna" till honom. Att hans pappa sagt saker till mig som gjort mig ledsen. Sådant han minns och tänker på som han kopplar ihop. Jag försöker svara så klokt jag kan, jag försöker att inte fördela skuld. Hur man kan säga dumma saker ibland när man är mycket ledsen inuti eller när man inte fått lära sig vad man ska säga i stället. Hur man kan vara ledsen på olika sätt. Hur det var synd att den större pojken som cyklar runt här ensam sa något dumt eftersom han kunde sagt något snällt och då fått en kompis istället. Osv.
Varje ord känns viktigare för varje år som går och varje frågeställning blir svårare. I det här fallet tänker jag på en vän som säger "jag förstår ju varför men jag blir så trött på att förstå alla hela tiden, ibland vill jag bara få vara arg". Jag tänker ändå att det måste vara lättare att vara arg om man förstår den som gjort en illa än om man inte gör det.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
|||
30 | |||||||||
|