Anledningen till att vi åkte hem från sjukhuset i förra inlägget hade inget att göra med de minnen jag skrev om. C bröt armen för två veckor sedan då han skulle klättra över ett staket. På återbesöket träffade vi en undersköterska på ortopeden som inte verkade vara speciellt nöjd med livet och tog ut det på sina patienter. Syrliga kommentarer och ilska i rösten i kombination med krokar där man hänger upp sin arm och en brummande cirkelsåg som närmar sig handen skulle skrämma vem som helst. Är man 5 år blir det inte lättare.

Ikväll gjorde jag ett nytt försök att få veta mer om vad det där uttalandet om styrka handlade om. Jag vill inte lägga in en betydelse i det som inte finns där. Min betydelse alltså. Han påpekade nu att han inte sa stark, han sa starkt.

"Inte stark så här", sa han och spände en muskel. Nej, det trodde jag ju inte. "Utan starkt som det smakar starkt".

"Vadå starkt då?"

"Ja, det starka vinner över det onda. Det sa ju du en gång, mamma. "

Ja det har jag ju faktiskt sagt. När han hade ont i halsen en gång fick han smaka en Fishermans Friend. Han var tveksam eftersom de är så starka. Det starka är bra, för det vinner över det onda. Så sa jag. Ibland verkar de inte höra på någonting man säger och ibland verkar de höra på allt. Ändå menar han att han inte hade ont då, i bilen. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Samtalet hann ändå gå igenom funderingar han hade. Det handlade igen om sådant man inte får säga. Den större pojken som hänger här ute i grannskapet som sagt "dumhjärna" till honom. Att hans pappa sagt saker till mig som gjort mig ledsen. Sådant han minns och tänker på som han kopplar ihop. Jag försöker svara så klokt jag kan, jag försöker att inte fördela skuld. Hur man kan säga dumma saker ibland när man är mycket ledsen inuti eller när man inte fått lära sig vad man ska säga i stället. Hur man kan vara ledsen på olika sätt. Hur det var synd att den större pojken som cyklar runt här ensam sa något dumt eftersom han kunde sagt något snällt och då fått en kompis istället. Osv.

Varje ord känns viktigare för varje år som går och varje frågeställning blir svårare. I det här fallet tänker jag på en vän som säger "jag förstår ju varför men jag blir så trött på att förstå alla hela tiden, ibland vill jag bara få vara arg". Jag tänker ändå att det måste vara lättare att vara arg om man förstår den som gjort en illa än om man inte gör det.

 

spookface

7 juni 2008 14:22

barn kommer ihåg mer än vad man tror.. även fast det ibland ser ut som att dom har dövörat till konstant.. jag kommer ihåg saker som jag hörde i förbifarten när jag var cirkus 6 jordsnurr som att det var igår jag hörde det..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...