Ooh.. Jag upptäckte just att jag fått en släng positiv feedback av min blogg-idol. Nu är dagens lycka gjord. Nästan så att jag glömde bort vad jag skulle skriva (retroaktiv interferens?).

Bara nästan.

Klockan var 19.49 när jag placerade mig i datastolen här hemma. Klockan var 08.15 när jag placerade mig i skolbänken i morse. En lång, produktiv dag. En påminnelse om svunna arbetstider. I snitt tio timmar övertid i veckan, pre-lunch som intas då andra sitter vid 10-fikat eller post-lunch som av nöd blivit framskjuten till 13-tiden, allvarlig koncentrationsbrist framför en dataskärm vid 15-tiden som åtgärdas med koffein, middag som glöms bort och ensam hemfärd i regnet en bra stund efter att alla som kom börjat samtidigt stämplat ut för dagen. Ok, det där med ensam i regnet var överdrivet symapatisökande.

Nästan så att det återaktiverar di praktiske gamle grå som legat i träda sedan i september. Kanske snarare di gamle gule. De hjärnceller som varit anställda så länge att de tagit form och färg av varumärket och spelar upp en liten cellulär version av tidens slogan när de aktiveras. *Da-ra-ta-ta-da I'm lovin' it*. Om vi gräver lite djupare i lagren kan vi nog hitta en och annan som går igång med *Mmm, livet har sina goda stunder*.

Erkänn att du sjöng med! Jag vet att du är hjärntvättad av kapitalismens herre! Jag är inte den ende! (Såja.. lugn och fin)

Någon påpekade att alternativet "faunben" inte finns med i omröstningen om Rorschach-bilden. Hehe.. Nej.. eh.. det stämmer.

Det går inte att skriva en kommentar i omröstningen men skriv gärna en kommentar till det här inlägget som beskriver vad "något annat" är för dig om du väljer/valde det.

"De är alltså ofta storslagna både i sina drömmar om möjligheter och i sin självkritik."

Det finns en modell som används inom interpersonell personlighetsteori som heter SASB. I denna modell analyseras och beskrivs vilken självbild man har  och hur man relaterar till andra samt hur dessa påverkar varandra. Riddaren dundrar in på en klockren position 8. Dagdrömmer och försummar sig själv samt position 6. Förtrycker och anklagar sig själv. Förhoppningsvis framgår det att dessa positioner ligger på den negativa/destruktiva/"ovänliga" sidan av spektrat.

Härmed hoppas jag att jag förklarat vad jag menar med eufemismer. Sett i psykoanalytikerns sterila ljus lät det inte så storslaget längre. Jag börjar nyktra till.

Oh ljuvliga rus!

Det finns personlighetstester med hög validitet som undviker värderingar och försöker lyfta fram väsentligheter. Sedan finns det de här testen som fungerar mer som horoskop. De vältrar ner läsaren i eufemismer om hennes styrkor och svagheter och lämnar henne fånigt leende i en lycklig naiv dimma.

Åh, sådan är jag, ädla jag!

Inte är jag sämre jag än att jag också lägger ut den så att världen kan skåda min narcissism:

Riddaren drivs av starka inre värderingar, vilket de inte nödvändigtvis visar utåt i vardagslag. För att verkligen engagera sig i något är det nödvändigt att de känner att de ser en högre mening med att utföra det. Riddaren drivs av möjligheter som förbättrar världen för andra människor snarare än deras eget välmående. När de väl har hittat sitt projekt är det mycket lätt att dras med av deras entusiasm och vackra vision! Särskilt som de ofta är mycket språkligt begåvade och vältaliga för sin sak. Ofta föredrar de dock skriftlig kommunikation framför muntlig - vilket gör dem till medryckande författare med en djup förmåga till mänsklig psykologisk insikt.

Om en Riddare inte får utlopp för sin vilja att förbättra för andra människor kan de lätt bli hårda mot sig själva - känna sig "misslyckade". De är alltså ofta storslagna både i sina drömmar om möjligheter och i sin självkritik.

Intressant att det finns en personlighetstyp i Jung-Myers test som kallas "psykologen" och att jag inte tillhör den..

Ja, bokstavligt talat alltså. Vilken pärs. Igår drömde jag för femitelfte gången att jag försökte gömma mig från en mördare. Den här gången befann jag mig i ett sovrum där en annan person (av manligt kön) redan gömde sig under sängen så den platsen var upptagen. Jag tänkte att det inte var en så smart plats att gömma sig på eftersom mördaren förmodligen skulle titta där först. I stället beslutade jag mig för att krypa in i en garderob. Problemet med det var dock trådbackarna. Allt medan jag stod och klurade på en strategi  för att göra plats för mig i en garderob och få in trådbackarna i en annan på kort tid utan att det hördes och sedan dessutom lyckas stänga garderobsdörren från insidan så vaknade jag.

I morse drömde jag att jag glömde bort tiden och kom för sent till tentan. Senare på morgonen insåg jag att jag missberäknat tiden och faktiskt håller på att komma för sent till tentan. Jag gav mig iväg på cykeln och upptäckte att det rådde fasansfull, iskall motvind på vägen til skrivsalen. Mitt huvud höll på att blåsa av. Pufsig i ögonen och med illröda öron och andan i halsen kom jag i alla fall fram fem minuter före nio.

Fyra och en halv timme senare är insidan av mitt huvud utblåst på energi.

Mattias (lillgrannen), 3 år, ser en Tyrannosaurus Rex:

-Det är en Dinosaurie Skräcks!

Haha! Ja visst, det är klart det är. I ett ögonblick har han därmed exemplifierat språkets egenskaper och funktion och sammankopplig med kognition. Tack Mattias!

Jag lade just märke till att jag lyckats med en trippel negation i stycket om självinsikt. Ett lingvistiskt minuspoäng till mig..

Det skedde omedvetet. Vad betyder detta?? Öhoh.. analyspesten har brutit ut på allvar. Jag skulle behöva umgås med några lagom ytliga, materialistiska, praktiskt lagda, auktoritetsbundna, lågavlönade människor ett tag. Dags att börja jobba igen! Tänk att komma hem sent, slutkörd med oljig hud, lökdoftande fingrar, osigt hår, ett fingerat leende som fastnat i mungipan, ett visst mått av förakt i tanken men full av skön bekräftelse och en muffins som blev över. Det är livet i restaurangbranschen. Se upp i backroom, snart är jag tillbaka!

Intelligens är bevisligen ett kontroversiellt ämne och diskussionen runt ämnet verkar hamna i en argumentation mellan dem som försvara begreppet och de som ifrågasätter det. Intelligens enligt forskare handlar i grunden om förmåga att lära sig av erfarenheter och anpassa sig till miljön samt förmåga att använda sig av metakognition för att förstärka de övriga förmågorna. På senare tid finns det en strävan mot att gå ifrån de gamla strikt analytiska modellerna och lägga in fler dimensioner till begreppet intelligens som exempelvis emotionell förmåga, social förmåga, praktisk förmåga etc.

Läraren påpekar att en fara med detta tänkande är att man till slut vill mäta "allt som är bra" och kalla det intelligens. Jag kan inte hjälpa att undra om det inte finns ett problem med stelbenthet kring hela begreppet om man tänker på det sättet. Vi vet att mätningarna av intelligens från början kommer från en mans strategi för att sortera visa individer i en viss miljö efter prestationsförmåga. Antingen kan vi som halva gruppen i kontroversen hävda att intelligens mäter det det mäter och så är det bara. De människor vi mäter kommer inte att lyckas lika bra i de fall som kräver just dessa förmågor. Problemet är dock att de flesta människor tror att begreppet i själva verket beskriver mer än det verkligen verkar göra. Det vore rimligare att därför ifrågasätta själva utformningen av begreppet och bemöta uppgiften från ett helt annat håll än vad Alfred Binet gjorde.

Är syftet verkligen att sortera människor i en elit och en underelit där konkurrens är avgörande? Att ta reda på "allt som är bra" handlar snarare om ett sätt att sortera kompetenser. Inte kompetenser som vi hittar på och sedan söker utan kompetenser som vi de facto observerar bland människor. Detta verkar onekligen som ett betydligt mer humant synsätt och i slutändan också mer funktionellt. Det elitistiska synsättet SORTERAR UT människor och värderar människor på en hierarkisk skala. Det andra synsättet organiserar snarare människor på en plan nivå efter olika möjligheter. Vi tar reda på hur det kommer sig att människor lyckas med det de faktiskt utför i stället för att försöka förutsäga om de kommer att lyckas baserat uppgiften vi vill att de ska utföra. Ur den synvinkeln verkar Howard Gardner vara på rätt spår med sina multipla intelligenser.