Mer från Astrid Seeberger:

"När man tar sig in i en människa och rör vid hennes smärtpunkter måste man ta ansvar för det som sker inom henne. Om man inte vill det skall man låta bli att röra vid henne.

Ett samtal där man rör vid smärtpunkter kan ta tid. Den tiden måste man ha. Sedan tar smärtan, som åter väcks, sin egen tid. Det är inte säkert att den upphör när samtalet är slut. Och man kan inte lämna en människa hur som helst. Man måste försäkra sig om att hon har personer omkring sig som kan ge henne stöd eller att man själv kan träffa henne igen. Man ska vara varsam när man kommer någon nära. Ju närmare man kommer, ju större blir skyddslösheten."

***

Astrid är läkare och jobbar bl a med att handleda läkarstudenter i personlig utveckling, ett moment som löper genom hela läkarutbildningen. Jag har många gånger undrat varför en liknande kurs inte finns med på psykologprogrammet.

 

Piedra

3 juli 2011 12:39

Finns det verkligen inte med något liknande i psykologutbildningen? Det är skandalöst i så fall. Smärtan tar verkligen inte slut när samtalet tar slut; den fortsätter - och i många fall förstärks den - när man kommer hem...

http://piedra.bloggplatsen.se

 

Psykologen

3 juli 2011 14:18

Vi går i egenterapi och vi går fyra terminer med handledning i arbete med klienter. Vi får alltså möjlighet att diskutera oss själva och även vår professionella roll, dock i ett sammanhang där klientens utveckling snarare är det som arbetet cirkulerar kring. Jag tycker att det saknas något som motsvarar just det här löpande momentet med rollspel, skådespelarmöten etc när varje student får personlig feedback på sitt beteende i möten som är simulerade på olika sätt.

Sen finns det en skillnad i läkarmötet med patienten som varar i 15 minuter med eventuellt återbesök och en terapisession på 45 min eller mer där man träffas vid flera tillfällen. Vi psykiloger har större möjligheter att följa upp mötet som en del av vår arbetsmetod. Allt annat vore oetiskt. Terapiarbete pågår till stor del mellan sessionerna, det skulle inte fungera annars.

Poängen med mitt inlägg är också att det här är något som sker mellan människor även utanför professionella sammanhang och att det är ett allmänmänskligt åtangande att vara varsamma med andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...