Diskussioner kring ansvar har tidigare gjort mig frustrerad eftersom de ofta inbegriper en föreställning om skuld. Det är en bekymmersam sammankoppling. Skuld förutsätter nämligen ett medvetet destruktivt handlande. Jag upplever att människor som bär på skuld känner sig ansvariga för något samtidigt som de upplever maktlöshet inför den handling de gjort sig skyldiga till. Det kan tyckas motsägelsefullt men är i själva verket fullt rimligt, anser jag. En given valsituation innehåller nämligen inte bara en konsekvens för individen utan flera medan föreställningen om att handla ”rätt” antyder att på ett val följer ett resultat och på ett annat följer ett annat. I en situation där motstridiga mål möts blir det omöjligt att välja ”rätt” eftersom alla möjliga val kommer att göra någon del orättvisa.

Abstrakt och komplicerat in deed.

Nå.. min poäng, som tycktes simma ner i avgrunden i det föregående stycket, är att skuld handlar om att bära insikten om att jag handlat ”fel” medan ansvar handlar om att erkänna att jag handlat på ett sätt som lett till en viss konsekvens. Det är inte samma sak. Vi kan skona människor från moralens blykappa (som ju är en kulturell konstruktion) och ändå hjälpa dem ta ansvar för sina handlingar och ge dem en känsla av inflytande över sina liv.

Vadan detta? undrar det vetgirige och läser sedan den teoretiska utgångspunkten med brinnande entusiasm:

Michael White beskriver på ett enkelt, insiktsfullt och inspirerande sätt hur han arbetar med externalisering i terapi. Genom att lyfta ut problem ur människors kroppar, liv och relationer hjälper han dem att hitta nya beskrivningar av sig själva och hitta nya möjligheter att handla för att förändra sina liv. En poäng med metoden är att den lyfter skuld från människor samtidigt som den hjälper dem att ta ansvar för sin situation. Det sker genom att personer får hjälp att kartlägga dels problemets påverkan på sitt liv men också på vilket sätt personen själv bidrar till problemets existens och inflytande. Terapeuten hjälper sedan personen hitta tillfällen då problemet inte tillåtits styra och utgår ifrån dessa för att hitta nya vägar och nya insikter om egna resurser och positiva egenskaper. I nästa steg hittar personen också en publik för de nya ”berättelserna” som för ut förändringen ur terapirummet och de egna tankarna och gör dem konkreta och verkliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...