Direktlänk till inlägg 4 juli 2009
Ja, så fanns det en text till i kollegieblocket. Jag känner ett motstånd mot den här texten men misstänker en regression så därför väljer jag att ignorera det. Med några tillägg för att uppdatera det hele kommer den här:
Vi lever i ett samhälle som inte lärt sig hantera avslut. Vi undviker att prata om död och förlust och vi uppmärksammar inte övergången från familj till vuxenliv, vi har få övergångsritualer och ceremonier när relationer tar slut, t ex då en vän flyttar eller en medarbetare byter jobb. Vi firar födelsedagar tillsammans men låter de sörjande minnas sina döda ensamma. Vi minns årsdagar som vi definierat som startdatum men skjuter ifrån oss dagen som markerar slut, trots att den dagen kan vara minst lika betydelsefull för oss.
Från och med nu ska jag fira den dagen jag blev singel som min personliga independence day, den 1 juli. Dagen då jag fick mitt liv tillbaka. Då ska jag göra precis vad jag vill.
Jag ska fira minnet av min pappa på hans dödsdag. Då ska jag lyssna på jazz och läsa min pappas vandringsromaner, plocka fram album tillsammans med C och prata om sådant som pappa skulle pratat med honom om. Det blir med andra ord ganska tyst med något livsfilosofiskt inslag. Det blir med andra ord ganska mycket som vanligt.
Jag ska fira midsommarafton som den dag då den sista sidan av den vackraste sagan i mitt liv lästes upp. Då ska jag minnas solen mot min velande älskares varma rygg och min röst som för första gången sjöng tillsammans med en annans bakom min gyllene gardin. Då ska jag minnas snöstormen i februari då han var hos mig första natten och krampen i mitt bröst då han var hos mig den sista. Då ska jag plantera om krukväxten som redan växt sig fyra gånger så stor som när jag fick den och som alltid blommar.
Jag ska uppmärksamma avslut med överdriven glädje för att det kommer att ge den avgående en känsla av mening.
Jag ska lära mig att avslut inte är farliga. Jag ska inte envisas med att se dem som början på något nytt utan uppskatta dem för vad de är; summan av det som varit, en dag att känna tacksamhet för allt som tiden innan tillfört mig. Inte en dag då det nödvändiga försvinner utan en dag då det som varit placeras i erfarenhetsbanken som ovärderlig kunskap.
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Jag pausar här. Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär. Här tystnar psykolog...
Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...
Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||||
|