Direktlänk till inlägg 4 juli 2009
Ja, så fanns det en text till i kollegieblocket. Jag känner ett motstånd mot den här texten men misstänker en regression så därför väljer jag att ignorera det. Med några tillägg för att uppdatera det hele kommer den här:
Vi lever i ett samhälle som inte lärt sig hantera avslut. Vi undviker att prata om död och förlust och vi uppmärksammar inte övergången från familj till vuxenliv, vi har få övergångsritualer och ceremonier när relationer tar slut, t ex då en vän flyttar eller en medarbetare byter jobb. Vi firar födelsedagar tillsammans men låter de sörjande minnas sina döda ensamma. Vi minns årsdagar som vi definierat som startdatum men skjuter ifrån oss dagen som markerar slut, trots att den dagen kan vara minst lika betydelsefull för oss.
Från och med nu ska jag fira den dagen jag blev singel som min personliga independence day, den 1 juli. Dagen då jag fick mitt liv tillbaka. Då ska jag göra precis vad jag vill.
Jag ska fira minnet av min pappa på hans dödsdag. Då ska jag lyssna på jazz och läsa min pappas vandringsromaner, plocka fram album tillsammans med C och prata om sådant som pappa skulle pratat med honom om. Det blir med andra ord ganska tyst med något livsfilosofiskt inslag. Det blir med andra ord ganska mycket som vanligt.
Jag ska fira midsommarafton som den dag då den sista sidan av den vackraste sagan i mitt liv lästes upp. Då ska jag minnas solen mot min velande älskares varma rygg och min röst som för första gången sjöng tillsammans med en annans bakom min gyllene gardin. Då ska jag minnas snöstormen i februari då han var hos mig första natten och krampen i mitt bröst då han var hos mig den sista. Då ska jag plantera om krukväxten som redan växt sig fyra gånger så stor som när jag fick den och som alltid blommar.
Jag ska uppmärksamma avslut med överdriven glädje för att det kommer att ge den avgående en känsla av mening.
Jag ska lära mig att avslut inte är farliga. Jag ska inte envisas med att se dem som början på något nytt utan uppskatta dem för vad de är; summan av det som varit, en dag att känna tacksamhet för allt som tiden innan tillfört mig. Inte en dag då det nödvändiga försvinner utan en dag då det som varit placeras i erfarenhetsbanken som ovärderlig kunskap.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 |
31 | |||||
|