Han tog min hand precis i steget.

Vänta.. Jag har inte glömt.

Han kysste ilskans tårar från min kind och bad mig sitta ner i gräset. Runt oss smekte vinden ängens alla blommor och skymningen väckte nattens kompositörer till liv. Syrsor spelade på marken, eldflugor dansade i mörkret. Högt mot himlen hördes svalor ropa.

Hör.. viskade min prins. De sjunger vår sång, de berättar vår saga.

Jag lyssnade sorgset på melodin utan ord med pannan tungt vilande mot prinsens axel. Vår osynliga berättelse som ingen levande fick lyssna till.

Det finns en plats där vi kan vara för alltid, sjöng fåglarna.

Ord som bara vi förstår..

En plats dit du följer mig, spelade syrsorna.

Strofer bara jag kan tyda..

Den platsen är inte långt borta alls, sa vinden.

Hör.. viskade min prins. Det är jag som sjunger vår sång, den vi skrivit tillsammans.

Häpet såg jag upp till ljudet av hans röst. En melodi av stavelser jag aldrig lyssnat till trots alla ord vi redan gett varandra. Sången var inte kryptisk tom och hemlig, orden inte gömda under osynliga bilder. Han sjöng den för mig, klart och tydligt, på hela världens språk.

De nynnar den i korridorerna på slottet, sa han mjukt och strök håret varsamt från mitt ansikte. De ser dig nu. Du kommer aldrig att försvinna.

Han stannade hos mig på ängen tills solen åter glödde under horisonten. Jag sov en djup och drömlös sömn då den reste sig mot himlen och prinsen vänt hem att vila ensam med våra minnen i kammaren där han bor och valt att bli. Jag vaknade av varmt ljus mot min nacke och hälsade lyckligt min nya morgondag. När jag reste mig att gå fanns inga stängsel längre kvar på ängen.

 

Psykologen

19 april 2009 19:55

Och så på.. engelska:

He took my hand in the middle of the step.

Wait .. I have not forgotten.

He kissed my tears of anger from my cheek and asked me to sit with him in the grass. Around us the wind caressed the flowers of the meadow and dusk brought the night's composers to life. Crickets were playing on the ground, fireflies were dancing in the dark. High against the sky swallows called each other.

Listen.. my prince whispered. They sing our song, they tell our story.

I listened sadly to a melody without words with my forehead resting heavily on the prince's shoulder. Our invisible story that no one living would to listen to.

There is a place where we can be forever, the birds sang.

Words that only we could understand ..

A place where you come along with me, the crickets played.

Strophes only I can make out ..

This place is not far away, the wind said.

Listen.. my prince whispered. This is me singing our song, the one we wrote together.

Astonished, I looked up at the sound of his voice. A melody of syllables I never heard before, in spite of all the words we had already given each other. The song was not cryptically empty or secret, the words are not hidden under invisible images. He sang it for me, clearly, in the language of the world.

They are humming it in the corridors of the castle, he said softly, gently stroking my hair from my face. They see you now. You will never vanish.

He stayed with me in the meadow until the sun again burned the line of horizon. I slept a deep, dreamless sleep as it rose to the sky and the prince had turned back home to rest alone with our memories in the chamber where he lives and has chosen to be without me. I woke up to warm light touching my neck and happily greeted my new tomorrow. When I stood up to go, the fences on the meadow were no more.

 

Elisabeth

20 april 2009 18:59

Väldigt vackert, och så bra att den är översatt på engelska också så att de som inte kan svenska, kan få ta del av detta fina också.

http://elisannw.bloggagratis.se

 

Psykologen

20 april 2009 19:02

Tack Elisabeth. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...