Inget vet jag, jag vet ingenting. Livet ger inga svar. Allt det ger är flera vägar till samma svar. Så hur kan någon någonsin välja?
Equifinality.
strange how this journey's hurting
in ways we accept as part of fate's decree
Inget vet jag, jag vet ingenting.
ak
4 april 2009 09:36
vad betyder det? equifinality?
Psykologen
4 april 2009 11:09
Hej kära ak, alltid så roligt att se några ord från dig.
Equifinality är en term inom organisationsteorin. Olika metaforer eller perspektiv används för att beskriva en organisation. Som en maskin, som en organism, som ett system eller som en kultur (samt ett kritiskt perpekitv).
Equifinality är en av egenskaperna hos ett system som innebär att det finns flera alternativa sätt att komma fram till samma lösning tack vare att systemets delar interagerar på ett komplext sätt. Ett företag som vill öka sin vinst med en viss procent kan göra detta på olika sätt; genom att satsa mer pengar på marknadsföring, genom att öka priset på sin produkt, genom att lägga om avtal för att spara på utgifterna, genom att utbilda sina försäljare etc.
De övriga egenskaperna är holism, negativ entropi och "requisite variety" (nödvändig variation). Många snitsiga ord. Holism betyder att helheten är större än summan av delarna. Negativ entropi syftar på systemets förmåga att växa och utvecklas genom att ta in information utifrån. Requisite variety innebär att systeet måste kunna anpassa sin komplexitet i förhållande till omgivningens komplexitet.
Vad bra, nu fick jag repetera det.
Psykologen
4 april 2009 11:30
För dem som gillar att analysera sammansättningen av mina märkliga inlägg (att jag föreställer mig att någon öht gör detta i stället för att bara irriterat klicka sig vidare är en obeveklig del av mitt storhetsvansinne): Rubriken kan ju tyckas motsägelsefull då tanken var att man slumpmässigt kommer fram till samma mål även då man försöker undvika det (min kidnappning av begreppet) så vad menar jag då med att det inte finns något mål? Eller menar jag att det är omedvetet/undermedvetet/helvetet? Vet jag inte själv vad jag menar? Hur mycket vin drack jag egentligen och vilka mystiska dörrar öppnade det i min irrande själ (som alltid kommer fram till samma mål som den inte vet vad det är)?
Psykologen
4 april 2009 11:34
(åh fy fan vad jag mår illa, varför lär jag mig inte att en hel flaska är onödigt mycket? och vem bjöd till råga på allt på ett glas till efter det? och vad var det där fruktansvärt äckliga vinet som stod på honnörsbordet som jag tänkte att jag ska undvika för all framtid? vad menar jag med det, drack jag av det OCKSÅ? nee, jag bara smakade)
Anonym
4 april 2009 12:09
Målet kanske inte är målet, utan kanske resan som är målet.
Psykologen
4 april 2009 14:15
Mm.. floskel.. säg vad du menar när du säger det. Jag menar, jag vet vad jag menar när jag tänker så men hur menar du, utveckla.