I ett försök att inviga Moder Svea till bloggarnas värld mailade jag henne en länk till denna sida. Jag mottog ett förvirrat svar där moder undrar om man fortfarande skriver till mig på samma adress som förut. Eftersom detta skapade en viss misstanke om att kommunikationen inte varit helt framgångsrik frågade jag senare på telefon om hon hittat till min sida. Hon beskrev med ett något frustrerat tonfall att hon varit inne på en underlig hemsida där hon scrollat och scrollat (och scrollat) men minsann inte hittat något inlägg av mig och dessutom var språket så avancerat!

Hrm..

Nu har jag förklarat för Moder Svea att en blogg inte är ett diskussionsforum utan en elektronisk dagbok och att alla inlägg är skrivna av mig. Efter att ha kommit över det faktum att min mor, som är född på 1930-talet, nu svänger sig med ord som "scrolla" och "maila" som om hon inte gjort annat och att hon trots allt verkar vara oväntat insatt i hur ett diskussionsforum fungerar, hänger sig tanken kvar vid hennes kommentar om mitt språk.

Hrm igen..

Det bästa sättet att komma över den här språkliga krisen som drabbat mig i veckan är nog helt enkelt att anamma "högtravande" som en del av min identitet och stoltsera med det. En annan fras som mött mig och landat under året som gått är att jag anses vara "stel och organiserad". En kär och uppskattad ny vän från samma tid försökte släta över sitt konstaterande med att han, när han hör denna kommentar om mig, brukar hävda att han minsann tycker att jag kan vara rätt barnslig också. Därmed råkade han i samma ögonblick avslöja att konstaterandet i själva verket var vedertaget och inte alls kom från honom och dessutom lägga till ytterligare en nyans.

För att backa upp dessa påståenden knackar ett gammalt minne på bakdörren och vill framträda med ett extranummer: Under mitt första år som restauranganställd blev jag på personalfesten utnämnd till "jobbets Skalman" med motiveringen "det är bara mat- och sovklocka som saknas". Denna titel har förbryllat mig i många år, och mina kollegor har envist vägrat förklara den för mig, men sett i dagens ljus kan den väl ha varit rätt rimlig antar jag. 

Så här är jag stolt, eder stela och organiserade, rutinbundna och högtravande men också stundtals barnsliga psykologstudent, med huvudet på skaft eller inne i skalet.