Ibland lyssnar jag på mina introverta vänner under de korta ögonblick de delar med sig av det som händer i deras inre värld och ibland blir jag bekymrad. Jag undrar om de känner till kraften med vilken de skapar sin verklighet och hur de bygger in sig i sina egna torn, precis som jag också har gjort. Jag undrar om de vet hur tunna väggarna egentligen är och hur vår mänsklighet ständigt passerar in och ut. Hur vi andas världen rakt igenom det skikt vi tror skiljer oss från den. Vi andas in allt det vi har omkring oss och vi andas ut allt det vi har inuti. Det vi tror att vi behåller lägger sig i själva verket som snö, eller som damm, eller som aska, överallt. Det ger liv eller det tar död på. Det formar och det förändrar. Det sker hela tiden, inte bara, som de återhållsamma kan få för sig, då vi släpper på kontrollen och något synbart sipprar ut. Vissa människor lägger så mycket energi på att innesluta och förpacka och separarera att de helt verkar missa hur marken runt dem fryser till eller löses upp. De står med ryggen vänd mot världen som om den inte skulle röra sig då och varje gång de vänder sig om blir de förvånade och rädda, som om det var världen som plötsligt vände sig mot dem. Jag märker hur jag allt oftare önskar att de inte gömde sig igen, de gånger det sker, för jag tror att när livet rasar där inne, då exploderar också något utanför.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...