Den här filmen har fått genomgående svag kritik. Mig mötte den som en av de få filmupplevelser som känns nya, som att jag inte sett den för, en historia aldrig berättad på det här sättet. Recensenter som läst boken är besvikna men mig gjorde den rättvisa. Den förgörande passionen som hänsynslöst bränner sönder världen omkring sig, oavsett om den levs ut eller inte. Det räcker att den finns och när det finns är det redan för sent. Jag tycker att den gör oundvikligheten rättvisa, jag tycker att den gör ogripbarheten rättvisa. Jag tycker att den visar hur villkoren sätts i marginalen av verkligheten, i livet som sker vid sidan om och hur de stora intrigerna sätts i parentes. Jag tycker att den gör hjälplösheten rättvisa och det som aldrig går att förlåta, det som aldrig går att rädda. Jag tycker att den gör orättvisan rättvisa, då när viljan står handfallen och alla vägar ut är fel. Den får mig att tänka på Fred Åkerströms dubbla tungor i hjärta och sinn, jag blir aldrig din.