Direktlänk till inlägg 16 augusti 2011
Jag slukar allt han ger mig, han den nya, i hopp om att det ska röra mig i djupet, att
det ska vidröra det sköra, att det ska fylla mig så att det gamla trängs undan. Jag lyssnar på Marianne Ahrne tala om den drabbande passionen och orden sliter mig i stycken. De får mig att vilja skrika rakt ut i mörkret igen – skrika så högt så att han hör mig, han den gamla, så högt så att mina ord rullar över bergen och rasar ned vid hans fötter som i sagan jag skrev om vårt möte.
Istället håller jag min smärta stilla och vänder mig tillbaka mot det som finns här och
nu. Jag tar emot mer. Jag gapar och sväljer och när jag förbrukat det jag fått kan jag känna att jag längtar. Kanske räcker det.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|