Dejtingscenen är verkligen en plågans estrad. Ett utdraget gissel inför publik. Detta att frivilligt kliva fram inför en annan och bli bedömd, betygsatt och avvisad på löpande band. Varför utsätter jag mig för detta kan jag undra, men svaret är förstås uppenbart och självklart. Något måste man göra. Den stora fördelen med proceduren är det tillika fascinerande fenomen som sker då jag blir synlig för mig själv. Någon ställer en fråga och jag måste (väljer att) svara. Det får hela min gestalt att ta färg och form ett ögonblick, jag lyser i mörkret. Det här är vad jag tycker, det här är den jag är. Någon gång kan jag rynka pannan åt mig själv men oftare än så höjer jag ett ögonbryn och ler förtjust. Jag blir lite förälskad i mig själv. Tyvärr blir tydligen ingen annan det. Men men.. 

Någonstans där inne finns internaliseringen, det som det är meningen ska ske i terapin. Den rösten som försiktigt påpekar och frågar; du skriver så här, kan det vara så att du menar att..? Är det viktigt för dig att..? Ja, visst är det det.

Jag skrev t ex att jag provar andra nationaliteter därför att jag ofta tycker att svenska män har en självbild av tolerans och upplysthet de sällan lever upp till. Och att jag tycker att de är vaga i sina värderingar. Är det en projektion, frågar rösten? Hm.. Nog vet väl jag att jag är både dömande och okunnig.. i vissa sammanhang. Rösten ler. Brukar du vara vag? Inte längre hörrdu! Jag har kraftiga åsikter och är inte rädd att yppa dem (längre), så det så! Ok. Du söker alltså någon som är tolerant och upplyst och tydlig med sina värderingar? Ja. Varför är det viktigt? För att det är först då man kan samtala. Hur menar du? Jamen.. suck.. Rösten har tålamod. Man måste ju först kunna se varandra, och så måste man ha tillgång till ett rikt ordförråd, kunskaper, att diskutera, och så måste man kunna lyssna på den andra utan att överväldigas av egna reaktioner och fördömanden. Så att vara upplyst, det kan innebära både att ha kunskaper men också att vara synlig rent konkret, att lysas upp i ljuset inför varandra? Ja precis.

Ungefär så kan ett terapeutiskt samtal låta och det spiller över till den inre dialogen som blir utforskande istället för självvärderande. Utan ny information är den dock inte användbar. Det blir nödvändigt att utsätta sig för att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...