Efter att ha uppmärksammat att eländesbloggens hemvist ska stängas ner har jag tömt den på skrivet material och under tiden kikat igenom en del. Där fanns bl a min egen personliga historia om vägen mot väggen. Nu är det dags att berätta den.

"Stress"

Sön 22 apr 2007

Stressen satte sig som ett främmande föremål i min kropp för ca ett halvår sedan. Så länge klarade jag mig. För ett halvår sedan fick jag dubbla uppdrag. Jag pendlade mellan två städer, 18 mil ifrån varandra. Jag jobbade från morgon till kväll ena veckan för att hinna ikapp det jag inte hann den andra veckan. Jobba hårt har jag alltid gjort, det var inte det som knäckte mig. Det var en kombination av hårt arbete, fallande resultat, rädslan för att göra människor besvikna, oron för att inte kunna hantera möjliga problem, frånvaron av stöd och känslan av att inte räcka till, vare sig på jobbet eller hemma. Det var insikten om att alla mina val hade ett pris som jag inte hade råd att betala.

Stressen uppstod som en klump i min hals, precis bakom struphuvudet. En boll som svällde och gjorde det svårt att andas. Oro fick bollen att svälla. Inte högt tempo eller mycket att göra. Oron att inte hinna, att inte kunna, att inte lyckas. Även besvikelse utlöste reaktionen; att inte se förväntade resultat.

Efter tre månader fick bollen taggar. Den blev en kaktusboll. Den vandrade ner till en plats 2 cm ovanför där revbenen möts under bröstkorgen. Den uppstod inte längre sporadiskt utan satt där hela tiden som ett svidande sår i bröstet. Det var då jag sa nej.

Idag är nervbanan skapad i hjärnan och reaktionen är alltid den samma. Min kaktusboll kan dra in sina taggar. Den vilar i halsen och sväller upp där. Jag hostar eftersom kroppen tror att jag fått något i halsen. Sedan vandrar den ner till sin plats i bröstet och skjuter ut sina taggar runt sig. Ju starkare oro desto kraftigare reaktion. För att halsbollen ska svälla räcker det med att jag tänker på oro. Då något akut inträffar exploderar smärtan i bröstet på några få sekunder. Som en blåsfisk i en Disney-film om man vill.

Jag hoppas att det inte var för sent när jag sa nej. Jag hoppas att jag kan hitta en metod för att träna bort den här reaktionen och spotta ut min kaktusboll.

"Choklad i örat.."

Mån 7 maj 2007

.. och ont i magen. Det är vad jag har efter en vanlig dag på jobbet. Mina händer luktar lök och jag har 3 meddelanden på mobilsvar som jag inte hunnit svara på. Jag har antingen jobbat över ca 3 timmar eller inte hunnit med 3 av mina uppgifter. En måndag som idag har jag läst 20 mail och svarat på 5. Jag har ringt 5 telefonsamtal och fått hjälp i 3 av mina 5 ärenden. Idag har jag lärt 4 personer att utföra uppgifter de inte kunde igår. Jag har svarat på ca 10 frågor som jag svarat på många gånger förut och 1 som var ny. Jag har jobbat 4 timmar åt någon annan som är ledig och låtit 2 medarbetare sluta tidigare samt låtit 1 person börja 30 min senare. Jag har utfört 100% av de rutinuppgifter som ska utföras under mitt skift samt ett antal som egentligen skulle utförts av skiftet före.

Just idag inträffade ett antal händelser som inte var planerade, ingen av dessa händelser lämnades utan åtgärd.

Jag var på jobbet kl 07.06 och gick hem kl 18.45 Jag hade totalt 30 minuters rast. Jag åt lunch kl 10.35 och sedan när jag slutade.

När jag gick hem var jag inte nöjd med vad jag åstadkommit under dagen.

Klockan är 20.55 och jag har fortfarande ont i magen men inte längre choklad i örat eftersom jag nyss upptäckte den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...