Förra helgen överraskades jag av ett samtal från min sons pappas fästmös far, eller Cs plastmorfar, som undrade om C ville följa med på cirkus i veckan. Det ville han väldigt gärna. Han tog ivrigt plats baki plastmorfars bil på onsdagkvällen och kom hem bubblande med historier från vad som hänt på cirkusen och magen full med godis och glass. Flera gånger förut har han berättat om vad han brukar göra hemma hos A och U (plastmormor och plastmorfar) och han vinkar till deras bil när vi möter dem på vägarna. Samtalet i helgen gjorde mig mycket glad. Jag har aldrig stuckit under stol med vilken skillnad E (Cs plastmamma) gjort i hans liv, däremot har jag haft svårt att förlika mig med den påstådda konflikten mellan henne och mig som så vitt jag erfar inte existerar annat än via hörsägen.

Min familj finns inte här och har inte funnits nära mig på 17 år. De finns på telefonlängds avstånd, de finns att besöka och de finns att fira helgdagar med men de finns inte att be om hjälp med barnvakteri, de finns inte att fika bullar och saft hos eller äta middag med. De finns inte att följa med på cirkus. Hos mig har C sina kompisar, hos sin pappa har han sin släkt. Så ger vi honom det bästa vi kan från de två världar vi har. Tack och lov för det. Smärtan att inte kunna ge mer och oron att inte kunna se in i den andra världen måste i grunden överbryggas av en tro och en tillit att vi båda gör det bästa vi kan med det vi har och att vi fortfarande kompletterar varandra, sammanboende eller ej.

C själv utbrast en eftermiddag på väg hem från fritids:

-Vilken stor familj jag har, jättemycket plast!

Göran Hägglund och gänget får säga vad de vill. Familjen är de som finns nära, vilket blod som flyter i vilka ådror och vem som bor hos vem är inte det viktiga. Jag är oändligt tacksam för att det finns fler än jag nära mitt barn.

Jag tar gärna jättemycket plast.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...