I wish I had pens in ten thousand shades

to colour your heart,

maybe then I could draw you

enough reasons to stay.

I wish I had the voice of a choir soprano

to sing you the songs of your soul,

maybe then you would hear

enough reasons to speak.

I wish I had musical skill and an orchestra instrument

to play the notes of your mind,

maybe then you would recognise

enough reasons to try.

I wish I had magic and a crystal ball

to show you the dreams of your future,

maybe then I could convince you

our fate is enough reason to wait.

Grannen bjuder på frukost i sin lägenhet vid lagom tid kring halv elva-snåret och barnen har som vanligt ätit upp först. M (lill-grannen, 4 år) släntrar förbi ett bord med spridda föremål och plockar upp en oöppnad tub med lim som har legat där åtminstone en vecka.

M: Vad är det här för nåt?

S: Klister.

M: Är det din eller?

S: Näe..?

Grannen (från andra sidan köksbordet): När ditt hjärta brister; laga det med Karlssons Klister.

Ok.. det kanske borde varit min.