Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida

medan stjärnorna vandra och nätterna gå.

Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida,

den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,

och drömde om ett skälvande, gäckande skratt,

jag trodde jag så den mest älskade komma

genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min dömda på händerna bära

genom snåren dit bort där min koja står,

och höja ett jublande rop mot den kära:

Välkommen du, som väntats i ensamma år!

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida

medan skogarna sjunga och skyarna gå.

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida,

den käraste, den käraste med ögon blå.

Han lockar mig med poesi, den rackarn. Frestande. 1-0 till pedagogiska institutionen.

 

spookface

30 maj 2008 18:06

fint fint,,...

 

Psykologen

31 maj 2008 18:21

men tjena lule-bon! kulåserej

 

spookface

3 juni 2008 17:01

hehe desamma desamma.. nu när man äntligen har ett ansikte till alla dessa "mindblowing" inlägg som är rena hjärngympan för en sönderkörd industrilackare.. kikar in titt som tätt på din sida men har som alltför oftast inge vettigt o säga så då brukar jag bara läsa...

http://spookface.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...