psykologen

Inlägg publicerade under kategorin Psykologiskt

Av Psykologen - 28 oktober 2010 14:31

Syftet med psykodynamisk terapi är inte i första hand att minska symtom utan att "genomlida sitt lidande", att bearbeta och sörja sina erfarenheter. Jag har kämpat med denna idé eftersom jag tyckt att den motsäger den kognitiva idén att grubbel är vad som vidmakthåller depressivitet. Ska jag minnas eller ska jag inte minnas? Ska jag titta eller inte titta? Vad är egentligen skillnaden mellan att sörja och att grubbla? Vad är skillnaden mellan bearbetande och gemensamt ältande? Vad är det terapeuten gör i terapin som för processen framåt, upp ur det depressiva hålet och framåt på sorgens väg?


Här befinner jag mig nu. Precis i den frågan. Därför att det är skillnad. Jag och min terapeut packar varsamt upp "paket med en massa jobbigt", den metafor min granne myntat som jag tacksamt tog med mig till terapirummet. Det är ingen glitterkantad procedur med julsång i bakgrunden, det är ett arbete. Det tar kraft och det tar tid och det är det det måste få göra.


Hur?


Jag sätter undan tid.


Jag äter lunch med mina vänner, jag åker hem, jag vilar lite. När minnena kommer åkande på sin släde tar jag ett paket ur säcken och öppnar det. Jag bråkar med det en stund, jag gråter en stund. Så andas jag ut och plockar upp en bok och återgår till verkligheten igen. Det får ta tid. Inte all tid. En stund. En halvtimme, en timme, om dagen. Bättre en timme om dagen än sju timmar i sträck en dag. Kanske är det en skillnad.


En gång i veckan går jag till min terapeut och så tittar vi i något paket tillsammans. Grubbleriets eviga fråga (VARFÖR?) bleknar när vi pratar om den tillsammans. Jag går därifrån med en genomgripande känsla av att "det är klart att det blev så här, det är inte alls konstigt, det är helt rimligt". Dessutom är det ok. Inte det som hänt, utan hur det känns. Då, först då, kan det läka.

Av Psykologen - 24 oktober 2010 13:29

Jämförande orsakar oss smärta då det vi ser är något vi önskar och något vi inte har. Men jämförande ställer oss också i kontakt med en värld större än vår egen. Den största källan till visdom är människors erfarenheter och varje berättelse är en kruka med guld. Ibland är det också ok att jämföra. Hur gör du, hur gör jag, hur gör han, hur gör hon och vad blir det för skillnad. Men det är när vi jämför med nyfikenhet och intresse vi står att lära något. När vi jämför med moral och förakt, vare sig detta förakt är riktat mot den andra eller mot oss själva, så gör vi det inte för att lära, utan för att konsolidera vår egen övertygelse. Där finns ingen kruka med guld, där finns frusna tillgångar och fattigdom.


Fel.


Där har vi ett litet ord som för många människor tronar som kung. Där har vi tyrannen som styr över livet. Jag är fel. Det jag gör är fel. Det jag känner är fel. Andra är fel. Allt omkring mig blir fel. Varför kan det inte bara funka?


Ibland är det värdefullt att ta reda på vad som händer om vi byter ut det där lilla ordet mot ett annat litet ord. Ett litet ord som


Ok.


Eller om det är för svårt kanske


Ojdå.


Ojdå, jag blev orolig. Ojdå, jag är ledsen. Ojdå, vad glad jag blir. Ojdå, jag halkade. Ojdå, sa jag sådär? Ojdå, jag blev förälskad igen. Ett ojdå är att erkänna att något hände som inte riktigt var som jag tänkt mig, men utan att ge det ett betyg. Ett ojdå öppnar för följdfrågan; hur gick det? Ett ojdå kan bli ett ajdå men också ett aha! Ett ojdå är ett ganska snällt och blygsamt ord. Ett hoppfullt generat ord. Ett rart och omtänksamt ord. Ett ord värt att prova.


 

Av Psykologen - 21 oktober 2010 15:36

Min handledare pekar ut min egen prestation precis så som jag naket lämnat ut den i anteckningarna och jag beslutar mig att gå en envig med den på riktigt. Öga mot öga med prestationen mitt på den offenliga arenan där jag ber publiken om hjälp att berätta för mig vad det är jag tittar på. Min förståelse är min röda cape och tjuren löddrar om munnen. Oj vad vi slåss. Jag försöker dra en Hans Kaatari ur mitt bälte. Jag ska förstå dig genom att förstå vad du inte är! Tjuren stampar och frustar och rusar och rusar, vi dansar runt varanda, tröttare och tröttare medan förståelsen smidigt dras undan. Olé!


Nåja, tänker jag till slut, utmattad, och sänker mina vapen. Tjuren segnar ned på knä. Vi gjorde ett försök du och jag, mer än så kan man inte begära. Tjuren vilar sitt svettiga huvud mot marken och där är vi, öga mot öga. Vi känner varandra nu.


Av Psykologen - 12 oktober 2010 20:31

Precis uppkravlade ur artikelträsket blir jag och mina gruppkollegor bryskt nedknuffade igen av herr Handledare som tycker att vi ska vidga sökningen för att hitta mer än våra 8 artiklar till forskningsöversikten om evidensbaserad psykoterapeutisk behandling vid utmattningssyndrom. Han gör ett försök att glänsa med en metasökning som ger 8000 träffar för burnout. Lätt som en plätt, menar han. Men.. försöker jag, utan framgång. Det var ju där vi var, i alldeles för många träffar, med alldeles fel innehåll. Mängder och mängder av deskriptiv data, den ena utbrända yrkesgruppen efter den andra (t o m sexarbetare är studerade), mängder av preventiv data, ljus-terapi, spa-terapi, bild-terapi, dans-terapi, skog-terapi etc. Men jajaja, området är åter avsökt med hisnande TVÅ ytterligare träffar som matchar inklusionkriterierna. Yey. Vi framhärdar: det finns faktiskt inte fler studier publicerade. Det finns skäl till att det är så. Låtom oss bena upp och diskutera dessa skäl och icke mer dränka oss i databaseländet.


Med lite passiv inlärning har jag i alla fall lagt på minnet att utbrändhet inte är detsamma som utmattningssyndrom som i sig är en av fyra diagnoser av stress-relaterad ohälsa varvid ingen finns i DSM. Utbrändhet kan men behöver inte föregå utmattningssyndrom och huruvida denna svenska benämning alls ska diagnoticeras med, ja om detta tvistar de läkare som besitter makten och härligheten i all evighet amen. Risken med en diagnos är nämligen (passiv) sjukskrivning vilket visat sig vara förvärrande för patienten, ju längre desto värre. Validiteten ifrågasätts och det skrias efter forskning samtidigt som inga jämförbara studier kan genomföras utan vedertagna begrepp och kliniska gränsdragningar. Organisatorisk intervention tycks inuitivt rimlig tills Klink och Blonk (jodå) meddelar ingen signifikant effekt av dessa i sin metaanalys. Herr Handledare skakar bestämt på huvudet, arbetsplatsen kryllar av bakomliggande variabler, slutsatser kan ej dras.


Under tiden dubbelarbetar sig duktiga flickor vidare in i väggen övervägande inom den offentliga sektorn med ständigt ansvar för sina medmänniskors blotta livhanke, arbetsuppgifter som tycks celldela sig okontrollerat och sparkrav som inte går att uppnå utan konsekvenser.


Detta sker just nu även i Libanon.


Och bland kinesiska sjuksköterskor.


Egenanställda män tenderar också att trilla dit.


I Australien drar man åt svångremmen i socialförsäkringen så att det inte ska vara möjligt att få ut ersättning för stressrelaterad ohälsa.


Läkarstudenter får lära sig copingstrategier i parti och minut för att de inte ska hoppa av sin utbildning.


Har man inte kontroll över sitt liv blir det besvärligt, konstaterar en psykiater i Läkartidningen. Patienterna måste drar ner sina ambitioner och ändra förhållningssätt till hela livet.


Hur var det då med att bevisa sig kompetent nog att ha rätt till arbetsmarknaden, statusjobben och styrelserna? Hur var det med att lära sig att sätta ner foten i löneförhandlingsrummet? Hur var det med lönsamheten och besvärligheten? Damned if you do, damned if you don't.


Jomen visst sörrö, det löser sig om vi bara öppnar upp markanden lite, speciellt för sjukvård, så att kvinnor kan starta eget. Då kan de bli dubbel-utbrända! Yey!!


(Och det var väl ändå ingen som blev förvånad över att den som säljer sex utvecklar en personlig distans till sitt arbete, dränerar sitt känslomässiga kapital och inte känner sig helt nöjd med sin arbetsprestation.)


Av Psykologen - 8 oktober 2010 12:14

Det tar tre veckor för nya nervbanor att skapas, sa läkarstudenten med syftning på fysisk träning och jag undrar om detta även gäller integrationen av annan ny kunskap i hjärnan. Efter tre veckor på danskursen känner jag hur min fötter plöstligt rör sig annorlunda och efter tre veckor hos egenterapeuten slår mig en förståelse av vad hon gör och när jag samtalar med andra sker plötsligt samma sak med mitt eget meningsskapande. Det är som att en bro av förståelse lägger sig över delar av medvetandet och för dem samman. Abstrakt-konkret, internt-externt, nu-då, tanke-känsla. Samtalet dansar också, det rör sig i en flerdimensionell dynamik som plötsligt går att se.

Av Psykologen - 15 september 2010 18:17

Jag har varit en tänkandets väktare och tänkandet har varit min borg. Jag har försvarat det med blod, svett och tårar och det har stått mig bi med ändlösa undersköna, smärtsamma, avgrundsdjupa, skimrande, skärande landskap av tröst och hot, av lycka och sorg.


När någon ifrågasatt mitt tänkande, nej inte mina tankar utan det heligaste av det heliga, mitt TÄNKANDE i sig så har jag krynglat ihop mig i förödmjukelse, i vrede, i fnysande indignation. Hur vågar du? har jag tänkt (har tänkande proklamerat!), hur vågar du ifrågasätta (mig!), jag är exceptionellt duktig på att tänka (jag äger dig!). När någon uppmanat mig att tänka mindre har jag undrat hur någon ens kan uttrycka något så korkat oförskämt.


Och så plötsligt, som en mogen frukt faller från sitt träd (icket Eva, du plockar den förbjuden! Och kunskapen ska ge dig frihet skam) så fattar jag. Jag hade inte rätt och jag hade inte fel. Jag har varit en tänkandets väktare och tänkandet har varit min borg. Där har jag levt utan att se vad jag vaktat.


På ett möte med mindfulness-gruppen bröt jag samman och erkände snörvlande ett förnedrande ögonblick där mitt tänkande varit oböjligt, förlamat, dränkt i alkoholdimma och jag frågade mig själv, varför gör jag så här mot mig själv, jag tycker ju om mitt tänkande. Så har jag varit mitt tänkandes väktare och jag har missbrukat det. Jag har matat min tiger till dess den blev större än mig och åt mig ur huset med hot om att äta mig om den inte fick mer (jag förstår den där med tigern, Lycko-V, jag förstår den!).


Jag älskar fortfarande mitt tänkande men.. (när du verkligen vill ha något, släpp det fritt, kommer det tillbaka till dig är det ditt). Fjortisdikt från förr det där, en sån där klottrad på toalettväggar. Nu är vi vänner, jag och mitt tänkande. Vi är inte längre intrasslade i en beroenderelation. Plötsligt hör jag mig själv tänka (hej!) när andra talar – tänk inte så mycket. Släpp taget. Det är varken korkat eller oförskämt, det är av största omtanke, men det är inte så enkelt och det är inte rätt sak att säga. Det är inte rätt sak att säga eftersom det inte går att förstå förrän man förstår det (se Donald Schön eller?). Och det är inte så enkelt därför att det handlar om att tämja en tiger. Att tämja en tiger kräver mod javisst, det kräver också tro, vilja och massor av kärlek.  


 

Av Psykologen - 4 september 2010 03:08

Nattens samtal handlade mycket om fokusbyte. Från rädsla och kontroll till intresse och nyfikenhet. Från klander och besvikelse till tolerans och medkänsla. Från andra till mig och samtidigt från mig till andra, därför att det inte längre handlar om att lyckas träffa någon utan om att kunna möta någon. Därför att det är svårt att lära känna någon som skyms av en dimma av egen smärta. Därför att det är svårt att älska någon då deras uttryck och behov försvinner bakom ständiga reflektioner av en själv.


Därför.


Därför PDT.

Av Psykologen - 14 augusti 2010 12:02

Det fjärde året är i antågande. Då många andra utbildningar varit över i det här skedet känns det som att denna går in i en ny fas. Den kommande året ser annorlunda ut på flera vis. Kurser går upp på avancerad nivå, klientarbete sträcker sig parallellt under två års tid såsom även egenterapi. Någon typ av extra arbete kommer att vara nödvändigt för min del för att få pengarna att gå ihop. Dessutom har jag tackat ja till det uppdrag jag blivit erbjuden från min praktikplats att genomföra som examensarbete. Allt detta kräver en helt annan slags planering och disciplin än tidigare. På ett märkvärdigt sätt har jag lyckats allokera de resurser jag behöver utan att ha haft just detta syfte i åtanke. Det har liksom ordnat sig. Såsom Set brukade säga. Såsom jag aldrig trodde att det kunde göra då jag inte förstod att ordningen behöver en riktning, en slags ryggrad att linda sig omkring, och en lyftad blick. 


Ett sätt att översätta ett citat från Lao Tsu ur min bok och författarens tillägg som tål att funderas på:


Ödets flod flyter överallt, den kan bryta av åt höger eller vänster men alla ting är beroende av dess kraft för att leva och den vänder sig aldrig ifrån dem. --- Men ödets flod orkar inte bära ett sinne fyllt av själviskhet och upptagenhet.


(The great Tao floats everywhere. It may go left or right. All things depend on it for life, and it does not turn away from them. --- But the winds of the Tao cannot carry the heart heavy with selfishness and preoccupation.)


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards