psykologen

Inlägg publicerade under kategorin Psykologiskt

Av Psykologen - 3 mars 2011 08:56

Vad hade du önskat? frågade hon.

Jag vet inte, svarade jag.. kanske att få säga något över huvud taget.


Att få säga något över huvud taget.


Eva Magnusson skriver om kulturen som betydelsevävar som människan spinner runt sig och ständigt befinner sig i och beroende av. Kulturen erbjuder individen ett förråd av möjliga betydelser för att göra sin upplevelse begriplig. Människor söker stöd hos varandra med sina berättelser föra att reparera de sprickor i den gemensamma vardagligheten som uppstår då något avvikande och oberipligt sker.


Här letar jag mitt eget språk och står samtidigt inför paradoxen. Hur kan något berättas då inga symboler finns tillgängliga för att bära berättelsen? Hur kan något nytt sägas då det inte finns några ord som beskriver det som hänt? Och hur kan den nya väven skapas då berättelsen ständigt förnekas av dem som har rätten att definiera vad som är sant?

Av Psykologen - 14 februari 2011 18:33

Ibland slår metaforerna som en knytnäve i mellangärdet och det är då de träffat rätt.


Jag får en bild av en prostituerad som strippar i ett skyltfönster.


Det här är ingen kaka, det är inte russinen i kakan, det här är smulorna från någon annans middagsbord du slåss om.


Fan.

Av Psykologen - 10 februari 2011 21:43

Sammanbrott handlar inte om förmågan att skrika högst utan om hur djupt man kan känna. Förluster öppnar en existentiell fallucka i tillvaron och den ångest vi kan känna har sin grund i upptäckten av livets osäkerhet. Sammanbrottet kan vara nödvändigt för att hitta nya vägar. Ångesten i sig är inte heller farlig, den är tecken på hälsa, på öppenhet, på liv.


Vi får lära oss att undvika jobbiga och besvärliga känslor som om de vore problem snarare än naturliga reaktioner på livets oundvikliga svårigheter. För några av oss leder denna strategi till en evig och utmattande kamp mot våra inre upplevelser. Det är en kamp som är omöjlig att vinna eftersom det inte är våra känslor som är problemet. Att något gör ont innebär att det betyder något för oss. Det är det som är viktigt som känns. Smärtan kan visa sig vara vår allra bästa vän om vi vågar möta den med öppenhet, medkänsla och intresse.


Meningarna i det första stycken kommer från en bok om sorg och förluster av Annika Borg som heter Inga fler dagar inom parentes. Det andra handlar om ACT-terapi. Annika är präst. Hon diskuterar existentiella frågor ur ett perspektiv bortanför den psykologiska teorin som gör mig sugen på att lägga min sista studiemedelstermin på att komplettera min utbildning med teologi. För mig handlar inte tro om religion och religion handlar inte om Gud. Religion handlar om människor, sårbarhet och makt. Gud är något annat.



Av Psykologen - 25 januari 2011 22:54

Jag såg en film idag. Jag såg en kvinna som förlorat sin älskade försöka älska igen och jag såg hennes ansikte förvridas i smärta då nyheten mötte minnet och minnet var starkare. Jag kände igen den smärtan så väl. Jag känner igen hur kroppen sträcker sig ut i längtan och begär och det ögonblick när den förstår att detta är något annat… jag känner igen besvikelsen… och hur alla känslor rinner ut och försvinner som spillt vatten i sand.


Det var inte han.


Kroppen kan inte se, den kan bara lyssna till tankarna och fantasierna men när den får kontakt så går den inte att lura.


Jag känner igen den förtvivlan som följer.


Jag kommer aldrig att kunna känna något igen. Min kropp är död.

 

Samtidigt finns det en gåva gömd i någonstans i smärtan, någonstans under förtvivlans drastiska dom. Där finns en viskning från ett hjärta


- jag kommer aldrig att acceptera något mindre vackert –


som nu förstår vad som är värdefullt.


  

Av Psykologen - 17 januari 2011 18:20

Det finns ett ordspråk som lyder ”om du verkligen vill ha något, slätt det fritt, kommer det tillbaka till dig är det ditt”. Idag tänker jag att ibland kan det vara precis tvärtom. Ibland krävs det att något kommer tillbaka för att det ska kunna släppas fritt.


Så är det till exempel då något avbryts. Att bli avbruten är att bli bestulen på resten av sin berättelse. Den fastnar. Där kan den komma att bestå till dess att den kan återupptas. Först då kan den förändras. Till dess står den och stampar, återupprepar samma sista fras, om och om igen.


Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Du fattas mig. Du fattas mig. Du fattas mig. Vad ska vi göra fö—


---?


Fan å.. du lät mig aldrig prata klart.


Förändring är också en förlust förstås. Det är att se något (lämna) dö och är det något vackert så är det svårt. Är det något vackert så kommer något (någon) att vilja hålla det kvar. Eller kanske låta det slippa undan (inte dö).


Ibland krävs det att något kommer tillbaka för att det ska kunna förändras. Det krävs för att vi ska kunna titta på det igen och utbrista i förvåning – Va? Var det så här det var? Så vill jag inte ha det. Ja jag ville det då. Oj vad jag ville det då. Men då var jag en annan. Nu vill jag ha det så här.


Men det förflutna är inte något som blir färdigt, det lärde jag mig idag. Det är inte något som försvinner och slutar att vara. Det har vi lurat oss själva med vårt linjära tidsperspektiv, trots att naturen ständigt påminner oss om det cykliska i allt liv.  Det förflutna är något vi återvänder till på samma sätt som vi återvänder hem. Det förflutna är spegeln i spegeln, det som visar oss vilka vi är. Nu.

Av Psykologen - 20 december 2010 19:47

Vi har gjort interpersonella övningar i mindfulnessgruppen. Måltider i tystnad. Spegelövningar (mindful mirror kan de också kallas). En av de lärdomar de för med sig är stora, ljudliga metaforer för hur mänsklig samvaro fungerar. Det kan tyckas som en paradox, hur stilla övningar i tystnad blir stora och ljudliga, men så blir det. När vi lyssnar blir det vi hör starkare, när vi vilar blir det vi gör mer påtagligt. 


I de tysta måltiderna ligger fokus egentligen på upplevelsen av maten men stunderna präglas också av en stor omtänksamhet och familjärt deltagande. Rörelser blir mjuka och försiktiga och delprocesser blir spontant fördelade och samordnade.  Varje avvikelse eller nyhet blir uppenbar. Outtalade regler för samvaro formas och omförhandlas.


I spegelövningarna ligger fokus på imitation. De tydliggör och exemplifierar skillnader och likheter mellan varje deltagare i övningen. De förmedlar också fenomen i kedjekommunikation - som hur meddelanden förstärks och förvrids till absurditet då de sänds vidare från person till person men också hur de plötsligt kan brytas utan förvarning och utan avsikt.


I skiftet mellan övningarna blir skillnaden ibland nästan radikal. Intensitet och koncentration, spänning och avslappning. Det är ögonblick av riktning i bruset. Eller kanske ögonblick av riktning i ruset. Att bromsa in och se.


***


Idag var jag nära att krocka i en rondell (igen). Jag kom för snabbt in mot korsningen och vägen var halare än vanligt. Något märkligt händer med uppmärksamheten i det ögonblicket när bilen glider ut i kollisionskurs mot ett annat fordon utan att det går att påverka situationen. Det är som att själva tiden bromsar in och medvetandet blir snabbare än verkligheten utanför. På samma sätt som när ett föremål faller och vi hinner se att det faller, hur det faller och vet att vi inte kommer att hinna fånga det. En slags instant jet lag. En inverterat deja vu. Nu händer det, säger medvetandet och sedan händer det. Det är ett annat sätt att bromsa in och se.

Av Psykologen - 18 november 2010 10:22

Återigen leder Facebook till en ny poetisk upptäckt, denna gång kopplad till The Psychology of Women, en hemsida som diskuterar dikten och målningar som illustrerar den ur ett feministiskt perspektiv.


Based on the famous poem by Alfred Lord Tennyson and the famous painting by John William Waterhous, the Lady Of Shalott tells the story of a girl who is cursed to live in a secluded tower all her life, weaving a blanket. Her only way of seeing the outside world is by looking at the reflection of the window in her mirror. But as she lays eyes on the window itself, the mirror cracks and the curse is upon her. In the end, she dies as she attempts to flee the tower. Takes place in medieval Camelot.


Jan Marsh Pre-Raphaelite Women (1987/1998) :


"Nevertheless, it is hard to read his, or the other, images as anything but an oblique account of the confined and restricted world of the Victorian woman--accursed and prohibited by virtue of her sex alone--and the dire consequences attendant on rebellion. The rejection of seclusion in the shadowy sphere of prescribed femininity, where the approved activity is weaving or embroidery, leads immediately to ostracism and social death. The enclosed rooms in which these ladies live, looking out on inviting sunlit landscapes, and the tangled threads binding their vigorous limbs, are surely metaphors of woman's condition, signifying the docile, passive, reflective and domestic role that dominated Victorian ideas of femininity. The lady cannot break from her constraints: her gesture of independence provokes the curse. It is interesting that most artists chose to depict this particular moment, so that their ladies are frozen forever in their decision of defiance." (p. 152)



Det slår mig när jag läser sammandraget hur lik den här berättelsen är min egen saga om prinsen med det otrogna hjärtat (som trots att den handlar om en kvinna osynliggjord i sin kärlek till en man som väljer ett annat liv ändå fått bära en titel som antyder att sagan handlar om honom).  I min saga är förbannelsen tystnad, d v s för att få leva i ett fritt land utanför moralens stenväggar är villkoret evig tystnad. Min prinsessa får ge upp sin röst för att få älska och bli älskad. När hon inte går med på det blir hon slutligen övergiven och fördömd, vilket dock inte förtäljs i min saga, talande nog. Kanske är det dags att publicera det verkliga slutet.

Av Psykologen - 6 november 2010 17:25

En sammanfattning på eget bevåg av första kapitlet i Acceptance and Commitment Therapy av Hayes, Strosahl och Wilson.


Grundförståelsen för psykisk hälsa och ohälsa lånar sina förklaringsmodeller från medicinska metaforer. Den traditionella synen på fysisk hälsa definieras som en frånvaro av sjukdom, en uppfattning som har sina begränsningar. Den hälsosamma kroppen är inte bara fri från sjukdom, den har också tillgång till något mer, något som kan påverkas – bra immunförsvar t ex. Vissa sjukdomar kan dessutom ses som bieffekter till normala skeenden. Cancer utvecklas exempelvis ur felaktiga celldelningar, mutationer i celldelningen är en förutsättning för evolution. Grundidén om hälsosam normalitet leder till slutsatsen att avvikelse är onormalt och ska behandlas och åtgärdas som sjukdom. Fokus även inom den kliniska psykologin ligger på att kategorisera och beskriva syndrom – avvikande tillstånd som ska korrigeras. Fokusområdena är ofta smala och effekterna av behandling ofta svåra att generalisera.


ACT spårar psykopatologi till vanliga psykiska funktioner, fr a den språkliga processen och bygger på grundidén om destruktiv normalitet, dvs att de normala processerna i sig kan få extremt dysfunktionella följder.


Människan har genom sin verbala förmåga erhållit möjligheten att döma, utvärdera, jämföra och kategorisera. Kostnaden för denna förmåga är att vi också kan utvärdera oss själva, upptäcka vad vi saknar, föreställa oss vad vi vill uppnå. Vi kan skapa en inre bild av framtiden och återskapa det förflutna, vi kan förstå att vi ska dö. Som barn föds vi oskuldsfulla och naiva och skäms inte för något men förr eller senare blir vi tvungna att färdas in i den skrämmande värld som verbal kunskap utgör. I sin vilja att förstå har människan förlorat sin oskuld och lidande är en naturlig följd av detta.


Alla de stora religionerna har försökt minska följderna av mänskligt lidande genom att utmana verbal kunskap. De uppmanar oss att tro istället för att förstå, att begränsa och tygla våra begär och föreslår praktiker i tystnad eller reflektion kring olösliga dilemman.


Genom förmågan att koppla symboler till händelser och skapa meningsfulla relationella samband kan människan också utveckla sin kunskap, sin kultur och sin anpassning till omgivningen på ett sätt överlägset någon annan levande varelse. Från de första funna grottmålningarna för ca 10 000 år sedan har människan utvecklats jämte sitt språk i en närmast exponentiell takt, en takt för snabb för oss själva att förstå omfattningen och följderna. Kraften i språket har en ljus och en mörk sida, den är ett verktyg och ett vapen, bra för mycket men inte för allt. Att lära oss tämja språket utan att det tämjer oss är den största mänskliga utmaningen i vår tid.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2024
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards