Direktlänk till inlägg 12 juli 2015
Kroppen fortsätter att bjuda på krämpor av alla möjliga slag och jag har börjat tänka på dem som möjligheter till empatiska ögonblick. Jag har träffat människor i två års tid nu som berättat om hur deras kroppar gör ont och beter sig på underliga vis.
Jag minns deras berättelser när jag vaknar klockan fyra på natten och har så ont i bröstryggen att jag inte kan ligga på något vis alls längre. När jag får gå upp och gå lite eller när jag får bygga om min säng med sex kuddar, ett hoprullat täcke och en yogarulle i nya försök att få sova en stund till.
Jag minns deras berättelser när jag ska kliva upp på morgonen och jag måste ta i för att komma till sängkanten, när det ömmar under fötterna, och höfterna behöver tid på sig för att tillåta rörelse. När fingrarna inte går att böja riktigt och jag tappar något som jag tidigare hanterade utan att ens uppmärksamma vad jag gjorde med min händer.
Jag minns deras berättselser när jag ska gå från bilen till dörren och kanske skynda mig för att det regnar.. och det inte går. Att skynda allstå, jag får gå sakta. När jag försöker använda magmuskler som är så spända att de inte kan spännas mer och därför inte ger någon effekt.
Jag minns deras berättelser och tänker att jag är så lyckligt lottad eftersom jag får kliva in i en kropp som gör allt det här och den här tiden är begränsad. Det är den inte för dem.
***
Åsa Nilsonne har skrivit en bok som heter Smärtbäraren. Där har en "frisk" kvinna förmågan att ta över andras kroppar en period och hon använder den förmågan för att att läka dem, hjälpa dem och lämna tillbaka dem i bättre skick. Mot slutet inser hon att det inte är speciellt funktionellt då hon inte har kontakt med kropparnas medvetande och därför inte vet vad som motiverar dem eller vad de själva önskar för sitt liv.
Det är en viktigt lärdom för den som arbetar med att försöka hjälpa. Både en genuin önskan att försöka förstå och att använd sig av sig själv för att göra det. Och även en respekt för att jag aldrig kan bestämma vad som är meningsfullt och vad som är rätt för den andra människan.
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Jag pausar här. Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär. Här tystnar psykolog...
Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...
Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|