Jag har aldrig brytt mig om det där.

Det betyder ändå ingenting, har jag sagt.

Varför ska det behövas ett kontrakt för att kunna vara tillsammans? har jag frågat retoriskt.

Det är en institution som fängslar människor kvinnor, har jag hävdat.

Ibland upptäcker jag att jag stirrar på ringen. För att den är vacker. För att färgen förtrollar mig. För att den är min. För att den påminner mig. För att den står för något.

Den innebär inga garantier. Den innebär heller inget tvång, inget fängelse (inte för mig, jag är född med tur på det sättet). Den bevisar ingenting.

Det där diskreta trycket mot mitt finger.

Det talar om för mig att jag har gjort ett val.

Det talar om för mig att jag har ett åtagande att ta hand om.

Det talar om för mig att vad som än händer så har jag lovat att ta mig an den utmaningen med tro, med hopp och med stort allvar.

Det talar om för mig att jag inte är ensam. Det jag gör drabbar inte bara mig och det som drabbar mig är inte bara mitt att bära.

Det är vad den betyder. Jag visste bara inte om det.