Nu har jag tydligen trillat hit igen, så varför inte ta tillfället i akt och tänka lite till med fingrarna.

Tänker gör jag en hel del. Nu också i jobbet. Mitt jobb går till stor del ut på att tänka. Prata om att tänka. Tänka på andra sätt. Tänka hit och tänka dit. En bra dag kan jag och den jag tänker tillsammans med tänka ihop något nytt som vi båda kan ta med oss på vidare äventyr i den berättelse vi kallar livet.

Det är något fantastisk med att jobba så. Samtidigt skapar jag inte något handgripligen, något jag kan titta på i efterhand och känna mig stolt och nöjd med. Det här får mig att undra vad jag egentligen kan. Utöver att tänka. Vad kan jag göra med mina händer till exempel?

Min sambo börjar oväntat brodera och jag känner mig smått avundsjuk. Det blir något av det där han gör. Något vi kommer att ha kvar hela livet förmodligen.

Jag läste World War Z före julhelgerna. Där faller civilisationen, som i alla zombie-historier, och människorna blir tvingade att omvärdera saker och ting. De börjar söka efter kompetens bland de överlevande. Vem kan bygga hus? Vem kan sy kläder? Vem kan odla mat? Vad kan du? Jurist? Du kan dra upp ett avtal? *suck* Du får plocka skräp är borta under tiden.

Så vad kan jag? Inget av det där. Nu finns det ju inga zombies, och det är ju tur. Men ändå. Jag vill också kunna något.