Några samlade observationer, utan djupare efterforskning.

När jag söker jobb inom privat företagshälsovård inser jag att psykologer generellt inte verkar jobba där. Företagen består av beteendevetare, coacher och en och annan sjuksköterska, sjukgymnast eller liknande. Ibland finns en psykolog med ansvar för ett enormt upptagningsområde.

Jag träffar en före detta klasskamrat från gymnasiet som jobbar med arbetsrehabilitering. Nej, säger han, vi har ingen specialistkompetens anställd. Sådana tjänster köper man in. Jahapp. (Från?)(Det borde jag ha frågat.)

På mitt jobb finns inget avtal med någon företagshälsovård eller arbetsrehabilitering. Medarbetare med ryggproblem är ganska vanligt. Ofta något äldre (läs 25+) medarbetare som står ofta på samma station. Av någon anledning tränar de inte på fritiden trots att de har ett fysiskt slitsamt jobb och så får de ont. Stressproblematik är mycket vanligt, framför allt bland arbetsledare. Företaget lär inte ut någon som helst stresshanteringsstrategi med undantag för imperativen Planera! Var förberedd! Lös problemet nu och i framtiden! Psykisk ohälsa uppträder då och då. Ångestsyndrom och depressioner ibland kopplat till missbruk eller ätstörningar. Ingen förstår vad det är, förvirring uppstår och chefer tycker det är besvärligt att ta i.

Finns ett behov av företagshälsovård i verksamheten? Enbart en siffra är tillräcklig för att motivera något liknande: sjukfrånvarostatistiken. På en arbetsplats med hög personalomsättning och en stor majoritet ungdomar tolkas siffrorna dock oftast som dålig arbetsmoral och bakfyllefrånvaro. Slutsatsen bygger ofta på upprepad erfarenhet av mystiska sjukanmälningssamtal från deltidsanställda vilket utgör majoriteten av anmälningarna. Här tycks dock ske ett logiskt felslut då den stora kostnaden ligger i frånvaron hos de heltidsarbetande som mer sällan sjukanmäler sig men av mer allvarliga skäl. Det här är ett problem.

Jag har kompetensen för att göra den här typen av analyser och skulle kunna peka ut vägen mot vettiga lösningar. Men var ska jag jobba för att få göra det? Ska jag söka anställning hos Försäkringskassan, Sveriges mest hatade och beroendebindande myndighet? Ska jag sikta mot något slags departement? Var ska jag börja då alla säger nej tyvärr, vi har inte råd med dig?