Jag drömde att hon skulle födas (min lilla själ) men barnmorskan sträckte ut sig på sin egen säng och jag var vred.

Du ska inte bara ligga här, du ska jobba nu! skrek jag åt henne.

Ännu är jag inte säker på åt vilket håll min ilska är riktad

men

i nästa dröm var hon född och jag lyfte henne och jag bar henne runt på höften och hon var lätt och hon var underbar och hon hade blå hängselbyxor och hon var just så pass liten att hon inte riktigt kunde hålla huvudet stadigt och

jag var orolig. Det kommer inte att funka det här, tänkte jag. Det är inte bra det här, inte bra för anknytningen. Tänk om, tänkte jag, tänk om hon inte kommer att känna mig och tänk om jag… tänk om jag inte kommer att tycka om henne, tänkte jag, och jag ville inte lämna henne ifrån mig. Vi måste tänka ut något sätt, sa jag, och ja, sa han och

vi måste hitta ett bättre sätt sa han och ja, sa jag.

Vi måste hitta ett bättre sätt för jag längtar så efter min lilla själ i blåa byxor.