Det finns någonting förmätet i det han säger. På ett nästan omärkligt sätt antar han en position där han talar ner till mig. Det riktigt tråkiga är vad som händer med mig då han gör det. Han tar på sig auktoritetskostymen och jag går omedelbart ner på knä. Jag förminskar min upplevelse och rättar mig efter hans. Det sker på sekunder och jag märker det inte förrän det redan har hänt.

Ibland förleds jag att tro att vi kan kalla oss medvetna och ställa oss utanför systemet för att enbart betrakta det. Sedan upptäcker jag att det förstås inte alls fungerar så. Och det är som tydligast, inte där det händer andra, utan där det händer oss.

I eftermälet av förnedringen får jag plötsligt syn på något nytt. Det jag först förstått vänds upp och ned. Jag tackar för jämförelsen där den fungerar som den ska och jag konstaterar att han har fel. Det är inte oföränderligt och förloppet är inte linjärt. Känslor och tankar interagerar inom ramarna för det givna sammanhanget. Förändra kontexten – förändra allt.