Så sakteliga omförhandlas utrymmet och gränserna dras upp. Tre steg framåt, två steg tillbaka, nära och långt ifrån och lagom. Här är jag, där får du vara.

Jag gick på mindfulness-promenad i går och där på parkeringen fanns skyltar som liksom påminde mig om vad jag gjorde. Du är här nu, stod det. Du är här. Nu.

Jag gick förbi en av mina gamla gårdar idag på väg till terapin och såg kaniner på gräsmattan, my little ponies med skidor, harspår i snön och en tjuvrökande kompis som tyckte det äckliga var gott. Jag var där. Då. Jag är här. Nu.

Jag drömmer om gamla hus som rasar och brinner, om glasrutor som sparkas sönder, om gammal och ny luft. Det som gjorts tycks göras ogjort, som om det går baklänges. Jag känner hur det som förskjutits tas tillbaka. Hur det som delats försiktigt sätts ihop. Hur det som gömts får synas.

Jag är här. Nu.