Lustigt ändå.. de senaste månaderna, sedan jag läst om sömn och välmående, har jag satt en deadline vid klockan 9. Jag kliver alltid upp senast 9, oavsett när jag gått och lagt mig eller hur jag sovit. Det ögonblicket fungerar som en slags kalibrering för kroppen, ger den en chans att ställa in sig. Det skiljer sig från den gamla logiken som löd "om man bara går och lägger sig i vettig tid så..". Om man bara går upp i vettig tid och samtidigt lär sig lyssna på sin kropp så kommer kroppen att säga till när det är dags att gå och lägga sig. Jag sover mindre (färre timmar) nu, men är inte alls tröttare. Tvärtom.

Hur som helst, det lustiga är att katten har uppmärksammat detta. På sommaren är hon gärna ute på natten och strax efter 9 sitter hon utanför dörren, ropar lite och kommer in. Hur vet hon? Fast det är klart.. inne i våra bostäder stänger vi ute verkligheten. Om vi levde ute dygnet runt kanske vi också skulle känna vad klockan är.

Den tredje ädla sanningen (the third noble truth) säger att lidande upphör då hunger (hunger efter njutning, varande och icke-varande, se nedan) avtar. Vi är vana att tänka på lycka som något vi erhåller genom att uppnå något, genom att bra saker händer oss eller att vi får det vi vill ha. Enligt buddhismen innebär lycka frånvaro av lidande och erhålls då vi släpper taget; då hunger, girighet och aversion lämnar oss. Detta upphörande sker gradvis och är inte konstant, lycka är inte ett evigt tillstånd, men då vi en gång upplevt stillheten och friden i ett ögonblick fritt från begär så fungerar denna upplevelse som en vägvisare för oss. Ingen av de tillstånd av frånvaro som beskrivs hänvisar till livslånga tillstånd utan det nuvarande ögonblickets mentala aktivitet.

Buddha använde medvetet negativa prefix för att beskriva olika tillstånd fria från de olika typerna av hunger. En positiv definition leder lätt till prestationsinriktade tankar, exempelvis girighet vs generositet – ”är jag generös nog?”, ”känner jag rätt sorts generositet?”. Om sinnet för ett ögonblick är fritt från girighet, så är det tillräckligt. I frånvaro av girighet är sinnet tillgängligt för sunda tankar och de kommer att forma sig spontant.

Mer om den tredje ädla sanningen för den som är intresserad:

Greed – lobha. Frånvaron av girighet – alobha. I ett ögonblick då sinnet är helt fritt från att dra eller hålla fast något objekt (en person, en ägodel, information etc) kommer tanken att vara fri från själviskt begär. När ett sådant sinne berörs av en annan människas behövande så manifesteras en kraft av generositet (dana). Generösa tankar och handlingar framträder naturligt ur ett sinne fritt från girighet.

Aversion/hatred – dosa. Frånvaron av aversion – adosa. Ett sinne fritt från aversion producerar tankar och handlingar fria från bortstötande, fördömande, rädsla eller ens en glimt av missnöje. När ett sådant sinne berörs av en annan framträder spontant aktiv vänlighet, lovingkindness (metta). Frånvaron av aversion är kärlek, den spontana responsen från ett icke-aversivt sinne.

Delusion – moha. Frånvaron av självbedrägeri/vanföreställning – amoha. Ett sinne fyllt av vanföreställningar är upptaget i en förvirrad likgiltighet inför andra dit kommunikation inte når fram. I frånvaron av vanföreställning är sinnet öppet och redo att ta emot ting och människor som de är. Ett sådant sinne är redo för vishet (panna). Vishet är att se saker som de är i det nuvarande ögonblicket. Interpersonell vishet manifesterar sig som medkänsla, skicklighet och perception. Sinnet är inte upptaget med begrepp och konstruktioner utan möter andra med kärleksfull och obunden omtanke. Då vishet delas med andra skapas fred, klokhet och insikt.

Freud menade att normaltillståndet är en viss nivå av neuros som innebär ett lidande alla människor delar, en oundviklig del av livet. Att lära människor leva med ett visst mått lidande är därför målet för de flesta psykologiska skolorna. Buddha menade att en djupare, mer stabil lycka är möjlig.

Frånvaro och upphörande låter som vägen mot ett tillstånd av tomhet men så är inte fallet. Kramer använder som metafor en burk med lerigt vatten. Då leran får sjunka till botten eller silas bort är det som återstår klart. På samma sätt fungerar sinnet; då hunger avtar återstår kärlek. Då sunda tendenser överväger osunda ändras vårt beteende, exempelvis övergår kallprat – "babblande som döljer våra rädslor" – till blygsamma uttryck för omtanke och vänlighet. När självcentrering minskar händer fantastiska saker. Eftersom andras glädje skänker oss glädje börjar vi söka efter denna glädje överallt i livet, glädje ur en medkänsla som är fri från självreferenser och som rymmer precision och korrekthet, kärlek som grundar sig i omtanke renas från självet. Sådan kärlek renad från självet har ingen anledning att begränsa, detta föder en intimitet ur obehindrad medvetenhet i stället för ur själviska begär.

C har likt många andra barn hängett sig åt en materialistisk fixering vid LEGO. Efter en lång diskussion om pengar och sommarlov och långsiktigt sparande vs kortsiktig tillfredställelse fick han själv fatta beslutet att lägga alla sina sparade veckopengar på just LEGO. Star Wars-LEGO. Då girighet matas växer den, så sa vi va? Nu har C slut pengar men skam den som ger sig. C kommer på idén att plocka små morötter och ärtskidor i det gemensamma barngrönsakslandet och sälja dem för 1 kr stycket till närboende och förbipasserande. Han har på detta sätt nu samlat ihop ca 20 kr.

Själv är jag kluven. Å ena sidan blir jag stolt över han kreativitet och hans mod. Vid första svängen till kompisens hus tog den sociala ångesten överhanden och han vände vid dörren. Varje ställd fråga är en seger över rädslan att synas i världen. Å andra sidan gör han nu profit på grannens omsorgsfulla försök att skapa kollektiv glädje kring naturens under. Grannpojken blir konkurrenten som samtidigt utnyttjas då han intet ont anande byter sina varor mot låtsaspengar och till slut blir utan både grönsaker och vinst. Han blir livegen. C bygger kapital.

C har flera gånger frågat mig varför det finns reklam. När jag undrar över denna plötsliga köphets menar han att det är katalogens förtjänst. -Jag skulle aldrig ha velat ha de här skeppen om jag inte fått katalogen! säger han. Katalogen som kom då han blev medlem i LEGO-klubben. Nu förstår han varför det finns reklam. Nätet dras åt.

Jag provar. Jag tränar mig att lägga märke till hungern och vad som väcker den. Jag tränar mig att lägga märke till växlingarna mellan girighet och medkänsla, aversion och tolerans, egoism och omtanke. Jag tränar mig att se hur de bjuder upp varandra till dans, hur de ömsom följer, ömsom för. Hur smärtan sväller som en skugga som slår ut då den förstnämnde tar över, hur den rinner undan som ett skingrat moln för vinden då den andre når ifatt. Inget har förändrats under solen men allt är annorlunda.

Det är så svårt att tänka ut och in och upp och ned och jag klarar nästan inte av det. Ett bråkdels ögonblick tycker jag mig förstå innan det invanda välter tanken över ända igen. Om vi har förstått vad vi lärt oss så märks det i hur vi relaterar till andra, säger han (författaren), och kanske är det den verkliga övningen, varje möte med en annan.

Förr två år sedan idag räknade jag upp ett antal sökord som fått Google att hänvisa sökaren hit. Även om det redan då fanns en övervikt av fraser som på något sätt hade med relationer att göra så är tendensen betydligt tydligare nu. Jag tittar på den här listan lite då och då och har konstaterat att de vanligaste sökningarna har att göra med beroenderelationer och med Anthony Giddens olika begrepp.

Så här ser det ut den här veckan:

”medberoende terapi”

”psykologmamman”

”raggning”

”ontologisk trygghet”

”sexualiteten subversiv”

”att bygga självkänsla”

”utlandsfödda gift med svensk sociala rättigheter”

”beroende av relation”

”nihilistiska citat”

”hur överlever man sin livssorg”

”människor som söker kärlek och vänskap”

"utmattningsdepression"

Åsa Jinder dyker också upp då och då i sällskap med de stora fiolsoferna och sociologerna. Heja Åsa. Observera felskrivningen där.

Det som jag tycker står ut i listan ovan är helt klart människor som söker kärlek och vänskap. Det förtjänar en stunds eftertanke. Var hamnar man förresten om man gör en sådan sökning (förutom här)? Ja, man hittar inte inte till några social communities vilket var min första association, man plumsar däremot ner i ett hav av intellektualiserande kring människans behov av närhet. Här skulle det passa med en liten serieruta med människor som sitter vägg i vägg i vägg och söker efter varandra på Google med svaret det är helt normalt att inte vilja vara ensam.

Det finns egentligen bara ett fenomen som kan väcka önskan i mig att hoppa av hela psykologtåget. Det är de gånger då informationsflödet är så mättat att det hotar kväva mig och jag inte lyckas värja mig ifrån det. Det är svårt för våra föreläsare att varna oss för det eller att tala om för oss hur vi ska hantera det då de själva befinner sig på samma väg som vi, om än vid en annan milstolpe. Varningarna kommer istället från andra håll och ibland på ett språk som når öronen som fornnordiska. Ibland får jag söka upp en vanlig dödlig, en icke-psykolog, och be om en översättning. Vid sådana ögonblick får jag ta ett djupt andetag och försöka minnas hur det var innan, då när det inte fanns 100 betydelser för ordet "tänka", då när symboliken inte hade 100 dimensioner, då när människor sa vad de sa och det övriga på sin höjd var intuitivt, då när inte kroppspråk, tonfall och antydningar skrek mig i ansiktet, då när inte 100 möjliga tolkningar ställde sig på rad som dominobrickor och krävde följdfrågor för att förstå budskapet. Herre gud, jag är helt skadad, jag vill bara kunna höra och prata som en VANLIG MÄNNISKA IGEN, släpp av mig!

Men nej, jag vill ju inte det. Jag älskar ju den här resan.

App app, missförstod. Bättring. De tre typerna av hunger tillhör alla the second noble truth som säger att lidande uppstår ur begär efter njutning. Att lidande existerar som en del av livet, inte för att vi gjort något dåligt utan för att vi är mänskliga, är den första.