Jamen hur går det med kaktusbollen nu då? Jodå, det går bra. Oväntat bra faktiskt. Jag var orolig inför skiftkörningspassen för det är då det brukar vara värst men det har också gått bra. Verktygslådan fylls på med mer än nyckelknippor och todo-listor och de hjälper. Jag är verkligen glad att jag gick tillbaka en sommar till, inte minst just för att få känna skillnaden och att jag klarar det.

Till det kommer den vanliga boosten av vänlighet och samhörighet som trots allt kommer med det här jobbet. Det finns tusen små sätt att göra varandras dag lite bättre.

Till det kommer också de underbara rasterna vid älven där det går bra att sträcka ut sig på en varm sten. 

Till det kommer alla fd medarbetare som kommer och köper något ibland, någon med ny arbetsuniform, någon med bebis i magen (3 hittills i sommar!), någon med bebis på armen, alla med det där leendet av samförstånd.

Mm, det är en arbetsplats med väldigt många fler skäl att le än bara för att det står i manualen.

 

Grannen

24 juli 2010 11:15

Vad är det som är annorlunda? Kan du beskriva någon situation där du använt dig av dina nya kunskaper, hur du resonerade inuti då, vilket fick dig att minska kaktusbollskänslan?

 

Psykologen

24 juli 2010 11:33

En av de absolut mest effektiva strategierna är också en av de absolut enklaste. I Anna Kåvers bok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" beskriver hon en teknik för acceptans. Det är flera steg som avslutas med att visualisera en grön knapp som man trycker in och tänker "det är ok". Jag går inte omkring och ser en sån knapp i mitt huvud men däremot upplever jag att det fungerar att tänka att det är ok. Efter ett tag uppstår en slags betingning, dvs kroppen slappnar av då man tänker de orden. Så vid ett tillfälle då jag annars skulle kasta mig in i någon slags panikartad problemlösning för att något går fel så kan jag avbryta den reaktionen genom att tänka "det är ok". Kroppen lugnar sig, jag kan tänka klart igen och om det är möjligt så löser jag problemet. Resultatet är alltså detsamma men stressen mindre.

Och om jag inte kan lösa problemet då? Ja, då är det ok. :) För att jag förstår att det inte är världen viktigaste problem om det t ex är 10 pers i kö. De dör inte.

 

Psykologen

24 juli 2010 11:39

Den absolut värsta stressituationen är den interpersonella. När folk blir arga och skriker åt en eller ger sig på en verbalt på något annat sätt.

Jag kan tycka att det uppstår nästan en Ceasar Millan-effekt. Hundtränaren. Alltså det är svårt för andra människor att hetsa upp sig om man själv är lugn men om man själv hetsar upp sig så rusar energin genast upp i taket. Är man lugn så fungerar det nästan som en vågbrytare. Den arga personen kommer av sig. Han/hon kanske inte blir glad men muttrar istället för att skrika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...