psykologen

Alla inlägg den 14 juni 2010

Av Psykologen - 14 juni 2010 13:59

Forsättning på min historia om stress.


I augusti 2007 tog jag tjänstledigt på obestämd tid för studier. Idag är kaktusbollen förvunnen men halsbollen har jag kvar. Den kan uppträda i samband med prestationsångest men också vid märkliga tillfällen som när jag läser godnattsaga för min son.


Under våren fick jag för första gången erfara en ny arbetssituation med ny press och nya uppdrag. Efter ett par veckor talade kroppen till mig med nya signaler som jag inte kände igen. Jag glömde bort. Jag glömde bort möten och tappade bort saker och presterade också klart under genomsnittet på minnestest efter att ha presterat klart över genomsnittet på alla andra test vi utförde på varandra, jag och kandidat C. Jag blev chockad och krävde att få göra om testet. Det gick lite bättre, den här gången med all kraft jag hade och en ny strategi för inlärning. Jag kunde alltså kompensera till viss del. Jag hade mycket svårt att koncentrera mig efter ca 30 minuters samtal och skrev jag inte ned allt jag fick höra mindes jag inte vad jag skulle göra efter mötet, under lunchen kunde en plötslig utmattning komma över mig som fick synfältet att flimra och världen att snurra och jag måste lägga mig ner en stund på soffan i personalrummet eftersom det kändes som att hjärnan höll på att gröpas ur infrån. På ett möte blödde jag näsblod.


Där fick det vara nog. Medan kandidat C välkomnade allt arbete som kom i hennes väg, tackade jag nej till ytterligare uppdrag (utöver mina ordinarie). Jag läste på om hjärntrötthet och vila och kognitiv avlastning. Jag gjorde en sak i taget. Jag tog andningspauser. Jag skrev lappar. Jag stängde dörren. Jag gick undan. Jag låg ner ibland. Jag bockade av mina checklistor. Jag undervisade om stressmodellen. Jag tog vara på mina styrkor och var alltid extremt väl förberedd.


Jag gjorde ett bra jobb och tvingade inte mig själv att göra mer.


Flera klasskamrater har pratat om hur de har svårt att dra gränsen eftersom jobbet är så roligt. Det jag hör är att de fortfarande har ett val. Det har inte jag. Om jag fortsätter för att det är så roligt så tar min kropp över och stänger helt enkelt av mig. Mitt huvud blir tomt. Jag måste vila och jag måste göra det i förväg. Det är inte "svårt", det är nödvändigt. Det finns inget som heter att det inte "går", jag måste göra det. Jag hoppas för mina klasskamrater (och övriga vänner som fortsätter att driva sig till strax under bristningsgränsen med motiveringen att det inte "går" att förändra situationen) att de hittar sin gräns innan den hittar dem. När den är passerad är det för sent. Då går det inte att forsätta, på riktigt.

Av Psykologen - 14 juni 2010 13:43

Efter att ha uppmärksammat att eländesbloggens hemvist ska stängas ner har jag tömt den på skrivet material och under tiden kikat igenom en del. Där fanns bl a min egen personliga historia om vägen mot väggen. Nu är det dags att berätta den.


"Stress"

Sön 22 apr 2007


Stressen satte sig som ett främmande föremål i min kropp för ca ett halvår sedan. Så länge klarade jag mig. För ett halvår sedan fick jag dubbla uppdrag. Jag pendlade mellan två städer, 18 mil ifrån varandra. Jag jobbade från morgon till kväll ena veckan för att hinna ikapp det jag inte hann den andra veckan. Jobba hårt har jag alltid gjort, det var inte det som knäckte mig. Det var en kombination av hårt arbete, fallande resultat, rädslan för att göra människor besvikna, oron för att inte kunna hantera möjliga problem, frånvaron av stöd och känslan av att inte räcka till, vare sig på jobbet eller hemma. Det var insikten om att alla mina val hade ett pris som jag inte hade råd att betala.


Stressen uppstod som en klump i min hals, precis bakom struphuvudet. En boll som svällde och gjorde det svårt att andas. Oro fick bollen att svälla. Inte högt tempo eller mycket att göra. Oron att inte hinna, att inte kunna, att inte lyckas. Även besvikelse utlöste reaktionen; att inte se förväntade resultat.


Efter tre månader fick bollen taggar. Den blev en kaktusboll. Den vandrade ner till en plats 2 cm ovanför där revbenen möts under bröstkorgen. Den uppstod inte längre sporadiskt utan satt där hela tiden som ett svidande sår i bröstet. Det var då jag sa nej.


Idag är nervbanan skapad i hjärnan och reaktionen är alltid den samma. Min kaktusboll kan dra in sina taggar. Den vilar i halsen och sväller upp där. Jag hostar eftersom kroppen tror att jag fått något i halsen. Sedan vandrar den ner till sin plats i bröstet och skjuter ut sina taggar runt sig. Ju starkare oro desto kraftigare reaktion. För att halsbollen ska svälla räcker det med att jag tänker på oro. Då något akut inträffar exploderar smärtan i bröstet på några få sekunder. Som en blåsfisk i en Disney-film om man vill.


Jag hoppas att det inte var för sent när jag sa nej. Jag hoppas att jag kan hitta en metod för att träna bort den här reaktionen och spotta ut min kaktusboll.


"Choklad i örat.."

Mån 7 maj 2007


.. och ont i magen. Det är vad jag har efter en vanlig dag på jobbet. Mina händer luktar lök och jag har 3 meddelanden på mobilsvar som jag inte hunnit svara på. Jag har antingen jobbat över ca 3 timmar eller inte hunnit med 3 av mina uppgifter. En måndag som idag har jag läst 20 mail och svarat på 5. Jag har ringt 5 telefonsamtal och fått hjälp i 3 av mina 5 ärenden. Idag har jag lärt 4 personer att utföra uppgifter de inte kunde igår. Jag har svarat på ca 10 frågor som jag svarat på många gånger förut och 1 som var ny. Jag har jobbat 4 timmar åt någon annan som är ledig och låtit 2 medarbetare sluta tidigare samt låtit 1 person börja 30 min senare. Jag har utfört 100% av de rutinuppgifter som ska utföras under mitt skift samt ett antal som egentligen skulle utförts av skiftet före.


Just idag inträffade ett antal händelser som inte var planerade, ingen av dessa händelser lämnades utan åtgärd.


Jag var på jobbet kl 07.06 och gick hem kl 18.45 Jag hade totalt 30 minuters rast. Jag åt lunch kl 10.35 och sedan när jag slutade.


När jag gick hem var jag inte nöjd med vad jag åstadkommit under dagen.


Klockan är 20.55 och jag har fortfarande ont i magen men inte längre choklad i örat eftersom jag nyss upptäckte den.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8 9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards