Det har varit ett privilegium. Varje möte med en ny patient/klient/konfident är en lektion i ödmjukhet. Bakom leede ansikten och fasta handslag kämpar människor med svåra utmaningar. Under breda axlar ängslas hjärtan rädda för sina egna slag. Bakom uppgivenheten väntar de som förlorat hoppet på att hitta ut i ljuset. Alla kämpar de sig så gott de kan med det de har. Det är ett privilegium att få åka med en bit på deras resa och ett stort ansvar att låta sig bjudas in. Många gånger har jag tvekat om jag kan bära det ansvaret, om jag har tillräckligt att erbjuda i utbyte. Jag lämnar det här försöket med känslan att jag har det. Mina handledare har gett mig möjligheten att komma på det jag behövde veta. Jag lämnar den här terminen men övertygelsen att jag kommer att bli en bra psykolog.