Igår fick jag min utvärdering av min handledare. Eller rättare sagt, hon presenterade utlåtandet såsom hon alltid gör efter sina utredningar, fast nu var det en bedömning av min insats på praktiken det handlade om. Min handledare är mycket strukturerad och plikttrogen. Hon gör det hon ska och hon gör det bra. Jag är också strukturerad och plikttrogen så det har varit en bra matchning. Jag känner mig mycket proffsigt bemött och lagom omhändertagen. Hon har inte gett mig för lite hjälp och inte heller för mycket. När jag stretat har hon uppmuntrat men inte gett alla lösningar. Jodå, hon har placerat mig i den proximala utvecklingszonen och jag har kommit ut hel och ren på andra sidan. Utvärderingstillfället är oumbärligt, det ska jag ta med mig till den dag jag själv är handledaren.

På min gamla arbetsplats fick jag alla befordringar som fanns att tillgå och alla lönehöjningar jag bad om, jag fick ett betyg i en tabell och slutligen några ord på ett papper. Jag fick aldrig något utvärderingssamtal. Jag fick många klappar på axeln och bra jobbat men sällan någon specifik feedback. Det lämnar ett hål av frågetecken mellan prestationen och självkänslan. Om jag inte vet vad jag gör bra, hur ska jag fortsätta med det? Om jag inte vet vad jag behöver träna på, hur ska jag träna då? Låter det självklart? Hur specifik är du själv när du berömmer och ger förslag? Att "vara duktig" blir lätt ett ok att bära, för vad krävs för att inte längre vara duktig? Ett misstag? Två? Hundra? Så kan tomt beröm slå undan benen för självkänslan.

Ett skriftligt utlåtande eller ett referensbrev är förstås kul att få men i ett samtal finns möjligheten att fråga "hur märks det?". Professionaliteten har fungerat mycket bra. Ok, hur märks det? Aha. Det är också skönt att få bekräftat bilden av vad som behöver tränas på och få det formulerat på ett sätt som gör att det inte alls känns som ett problem. Slutligen känner jag mig stärkt, i erfarenheten såväl som i speglingen. Speglingen konsoliderar erfarenheten eller utmanar förståelsen av den. Den makten har vi alltid och oundvikligen över varandra, inte sant?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...

Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...