Om mindfulnessmeditation, fritt översatt och sammanfattat ur Mark Epsteins bok Going to pieces without falling apart om meditation och psykodynamisk psykoterapi.

Det finns ett talesätt inom Buddismen som säger att innan vi börjar träna meditation så är berg berg och floder är floder. När vi börjar meditera är inte längre berg berg och floder är inte längre floder. Berg tycks vara floder och floder tycks vara berg. Vi förlorar vår referenspunkt och blir osäkra på vem och vad vi är. Med tillräcklig förståelse faller saker och ting tillbaka på plats. Berg är återigen berg och floder är återigen floder.

Vi börjar alltså meditera med känsla av isolering och uppdelning. Jag är jag och du är du. Berget finns där uppe och floden rinner här nere. Allteftersom erfarenheterna samlas flyter gränserna ihop. Jaget kan inte längre isoleras från världen. Med tillräckligt mycket träning kan vi låta saker och ting återgå till sina ursprungliga tillstånd, men med en förståelse för hur allt hör ihop, hur floden finns i förhållande till berget och hur berget gör floden möjlig. Jag är fortfarande och jag och du är fortfarande du men jag är medveten om den intimitet vi kan dela. En ny sorts inkluderande förhållningssätt har uppstått. Jag behöver inte längre göra tankar och känslor till mina fiender utan kan använda mig att alla aspekter av mig själv för att hitta min egen plats i livet. Jag behöver inte längre trycka undan besvikelse; jag kan använda den för att utveckla min tolerans.

Till en början kan det verka som att vi måste avsäga oss allt för att finna oss själva, tömma vårt sinne för att finna ro. Vilja att ge upp sökandet efter njutning är en fundamental del av Buddismen, men när vi inser att det är vår tendens att klamra oss fast vid njutning och fly från smärta som är problemet och inte känslan av njutning eller smärta i sig själv, så blir inte det inte nödvändigt att separera oss från dem. Inte heller är det särskilt lockande att försöka frånsäga sig någonting då vi inser hur det är helt omöjligt att frånsäga sig en enskild aspekt av vår värld där allt förekommer i ömsesidigt beroende.

Vi kan också använda samma metafor för att se hur fullkomlig avskildhet inte är nödvändigt för att utöva meditation, det är möjligt att praktisera mitt i vardagen. Att ta med sig lärdomarna från meditationen ut i livet är ett av de viktigaste målen med övningarna.