psykologen

Alla inlägg under april 2010

Av Psykologen - 5 april 2010 21:00

Ny forskning krossar myten om alfahannen - det är förmågan till samarbete, inte konkurrens, som gjort människan överlägsen. Vi levde en gång i jämlik samvaro med människor vi kände väl och vår förmåga att hjälpa varandra, finna varandra och komma överens säkrade vår överlevnad. De senaste tio årens arkeologiska fynd tyder på att människan inte är aggressiv av naturen som vi tidigare trott och de nya teorierna menar att det är när vi bygger samhällen på konkurrens som aggressivitet uppstår. Men den viktigaste poängen avslutar diskussionen: Vilken version av människans natur vi väljer att tro på har avgörande betydelse för den värld vi väljer att leva i och den värld vi väljer att skapa.

Av Psykologen - 5 april 2010 14:05

Skillnaden mellan att visa sina tankar ett vänligt intresse och bli förförd av deras innehåll och emotionella laddning är hårfin. När vi förlorar oss i tankar är vår identifikation med dem stark. En tanke kan dra oss med och på ett ögonblick föra oss långt bort. Vi hoppar på associationernas tåg utan att märka det och definitivt utan att veta vart det är på väg. Någonstans under resans gång vaknar vi kanske upp och inser att vi förlorat oss i tankar, att vi gjort en resa. När vi stiger av tåget kan vi hamna i en helt annan mental miljö än den vi lämnade när vi hoppade på.


Citerat ur boken jag nämnt nedan.


 


Av Psykologen - 4 april 2010 18:26

Nedan beskriver jag hur minnen är bundna till ett sammanhang och hur en sinnesstämning kan fungera som ett sammanhang som aktiverar minnen. Visst är det så att även positiva sinnestämningar fungerar på samma sätt. Speciellt om de är intensiva och kanske inte helt vanliga. Så sker på gott och ont. För mig är känslan av intensiv lycka starkt kopplad till förra våren och varje gång jag upplever ett lyckorus så rasar en stormvirvel av minnen från den tiden över mig genom ett fönster av tid som om jag klivit rakt genom ett regn av såpbubblor. I nästa ögonblick har jag tårar i ögonen och så intimt förknippade är lycka och sorg för mig. Varje ögonblick av glädje är en berg- och dalbana som lämnar mig vimmelkantig. Kanske kommer det att vara så till dess att jag upplever något helt nytt, till dess att min lycka binds till ett helt annat sammanhang. 


Idag låg jag på golvet i träningssalen och lyssnade på en engelsman leda avslappning på bruten svenska ackompanjerad av vacker musik som jag tidigare kopplat till den där stranden jag skrev om. Hans röst som påminde om den röst jag minns tillsammans med allt det andra vackra var ett sånt där ögonblick då värmen liksom väller upp från hjärtat till ögonen och rinner ner längs ansiktet för att samlas i underläppen. Hej sorgen, tänkte jag och kände hur den nöp mig i munnen som man ibland nyper en häst på skoj, svämmade över i ögonvrån en stund som för att svalka de heta kinderna och sedan var det över.


Jag står nästan inte ut med solen. Den låg här, precis här, på hans rygg då han spelade sin musik för mig och sjöng sina sånger och jag låg bakom honom och han sa vad fint det blir när du sjunger med mig och.. Jag står nästan inte ut för att just den stunden var så fullkomligt stilla.


Jag står nästan inte ut med solen.


Just därför låter jag den hämta mig gång på gång.


 



Av Psykologen - 4 april 2010 18:23

Liten kurs i depression fortsätter.


Så här fungerar problemlösning:

Hjärnan fokuserar på skillnaden mellan ett mål vi vill uppnå och var vi befinner oss idag. För att motivera oss att handla målar den upp en bild av var vi hamnar om vi inte agerar och för att hjälpa oss att göra rätt val hämtar den information från tidigare liknande händelser som innehåller ledtrådar om en adekvat lösning.


Om vi ser våra känslor som problem så aktiveras samma funktion. Hjärnan fokuserar på skillnaden mellan hur vi mår och hur vi menar att vi borde må. För att motivera oss att handla målar den upp ett katastrofscenario av hur det kommer att bli om vi inte agerar och för att hjälpa oss att göra rätt val hämtar den information från tidigare liknande händelser (tidigare tillfällen då vi känt likadant). En lavin av minnen från tidigare misslyckanden aktiveras och då de sällan innehåller några lösningar uppstår istället frågor om varför vi alltid misslyckas och vad det är för fel på oss. Detta är grubbleri, ett självcentrerat, självkritiskt ältande där vi är helt upptagna av att vi är olyckliga och av orsakerna, innebörden och konsekvenserna av detta. I tron att vi ska kunna tänka oss fram till en lösning förvärrar vi just den sinnesstämning vi försöker undkomma. Grubbleri är inte en del av lösningen utan en del av problemet.


En sinnesstämning i sig är inte ett problem utan en naturlig reaktion på en händelse. En budbärare. När vi inte vill kännas vid känslan tenderar vi att skjuta budbäraren. Vid depressivt tänkande skjuter vi oss själva. Det här kallas med psykodynamiska termer för introjektion. Vid mer projektiva reaktioner är det andra personer som hamnar i skottlinjen.


Hur som helst..


Boxar med en massa jobbigt, kallar grannen dem. De där behållarna av negativt material som verkar ösa ur sig sitt innehåll då något liten grej går fel. Man borde samla på sig positiva boxar, säger hon. Och ja, vi har sådana också. Det är bara det att när vi blir olyckliga så är det inte dem vi använder oss av och sällan ser vi välmående och glädje som ett problem. Om det inte är så att det inte är så bra som det borde vara och så rullar det igång igen. Det är här mindfulness hjälper oss att möta känslorna som de är utan att värdera dem och jämföra dem. Uppmärksam närvaro är motsatsen till grubbel. Den är intentionell (till skillnad från automatisk), den är upplevelsebaserad (till skillnad från abstrakt tänkande) och den är värderingsfri (till skillnad från jämförande).

Av Psykologen - 4 april 2010 13:46

Solen kryper fram bakom molnen och jag gräver fram en tröja jag inte sett på länge ur garderoben i hallen, tar på mig McD-dunvästen som var årets julklapp 2005, ett par solglasögon från sommarens räd och kliver ut på baksidan av huset för att skotta fram min efterlängtade uteplats. Grannen gjorde det igår så nu är det lika bra att hänga med i utvecklingen. Snön är tung och full av vatten så mina ryggmuskler får sig en omgång samtidigt som stora droppar faller ner i nacken på mig från grannen ovanför (H) som inte skottat sin balkong. Nöjd med en lagom stor ruta att sola i hämtar jag lunchmat och sätter mig till rätta. Så lägger jag märke till en gren som sticker upp snötäcket som ett brutet ben. Hm.


Jag titta på grannens uteplats. Buskarna.. Jag börjar trevande dra fram fler delar av buskaget och det är sannerligen en sorglig syn. Flera grenar är brutna och andra har långa skavsår av snön. Det blir inte bättre för att jag försiktigt skottar fram resten av häcken. Den spretar snett och vint och blottar stora sår i var och varannan klyka. Stackars lilla buske. Jag tittar på grannens buskar. Raka. Rakare. Hm. Om man tar hand om sina buskar i god tid blir det onekligen lättare för dem att resa sig från drivan då snön tynger dem. Låt detta vara ett tillfälle att lära om livet.

Av Psykologen - 4 april 2010 10:42

Med tillåtelse av klasskamrat Morgan följer här en lättillgänglig beskrivning av detta mystikens kunskapsfält som vi navigerar dag ut och dag in. Jag önskar att ni fick läsa Morgans fantastiska skildring av den fria viljan på kvantnivå, men det är en annan artikel.


Det finns många fördomar om psykologer. Få verkar veta vad de sysslar med och vad som skiljer dem från andra yrkesgrupper. 


Psykologi som vetenskapsfält är etablerat. Företag, kommuner, idrottsorganisationer, vårdinstitutioner, enskilda individer; alla erkänner vikten av "den mentala biten" och vill ha del av kunskapen.


Psykologer, däremot, är fortfarande mystiska figurer. Idrottare vänder sig hellre till mentala tränare, företagen hyr in coacher med olika bakgrund och individer med mental ohälsa skickas till kuratorer.


Det råder en förvirring kring vad psykologerna gör. Vissa tror att de har övernaturliga förmågor som att kunna läsa tankar. Andra tänker sig att de arbetar som Freud med divan och anteckningsblock. Ytterligare vissa ser dem som vanliga människor med fina titlar. Många skiljer inte på psykoterapeuter och psykologer.


Följderna av dessa fördomar är olika. Man kan bli rädd för psykologer. Man kan förkasta nyttan av deras arbete. Man kan likställa psykologers kunskap med till exempel livscoachers eller psykoterapeuters. Oavsett vilket så skapar förvirringen och fördomarna problem. Människor drar sig för att uppsöka psykologhjälp och väljer i stället andra yrkesgrupper med mindre kunskap.


Jag pluggar på psykologprogrammet med idrottsinriktning i Umeå. Detta ger mig många tillfällen att möta olika attityder gentemot yrket. "Jaså, du pluggar till psykolog! Då vågar jag inte prata med dig mer!"


Vad innebär det då att vara psykolog? Som titeln säger anser jag att psykologer är "experter på psykologi". Jaha, och vad betyder det?


För det första är psykologi en vetenskap. Kunskaperna är noggrant granskade och kommer från studier och inte från vardagligt vetande. Detta skiljer psykologin från det sunda förnuftet, även om de ofta stämmer överens.


För det andra är psykologi en teoribildning. Kunskaperna ligger till grund för modeller som beskriver det mänskliga psyket.


För det tredje är psykologi en metod. Modellerna används i många sammanhang och på olika sätt för att beskriva och behandla psykisk ohälsa och förbättra människors livskvalitet.


Att vara expert på psykologi innebär dels att vara kunnig inom ämnet psykologi, men också att ha en praktisk förståelse för det. Experten har lärt sig teorierna och modellerna, använt dem tills de satt sig i ryggmärgen och till slut gjort dem till sina egna. Psykologen har en gedigen utbildning med teoretiska och praktiska inslag, en examen och en legitimation som försäkrar expertkompetensen.


Man kan jämföra psykoterapi med havsfiske. Coacherna och de mentala tränarna är hobbyfiskare som fiskar abborre med eka och fiskespö. De har erfarenhet i sitt hantverk men begränsade metoder och liten teoretisk förståelse. Psykoterapeuterna är professionella fiskare som fiskar sill eller sej på djupt vatten med motorfartyg och tråg. De är specialiserade på sina redskap, har effektiva metoder, stor kunskap och många är även psykologer i grunden. Psykologerna, till slut, är fiskeexperter. De kan jobba som fiskare och välja bland alla fiskeredskapen. De kan också jobba som samordnare på fiskeföretag med att planera var, när och hur årets fiske ska ske. Slutligen kan de granska och utveckla nya fiskeredskap.


För fiskare finns det olika sorters fiskekort beroende på vilken sorts fiskare man är. Havets och sjöarnas fiskebestånd skyddas på så sätt från att exploateras. Fiskekorten kan jämföras med psykologernas och psykoterapeuternas legitimationer. Tyvärr finns det inga dylika kvalitetskontroller för hobbyfiskarna.


Så vad gör då psykologerna? De är med hela vägen i det psykologiska arbetet, från början till slut. De gör utredningar för individer och företag, de planerar och utför psykoterapi, de granskar och utvärderar metoder, de forskar och de undervisar. Det är helhetsperspektivet och expertisen som gör dem unika!


Morgan Ström

Av Psykologen - 3 april 2010 19:22

Ibland kan man undra hur många saker som över huvud taget kan gå fel på en och samma gång inom samma livsdomän. Stryp mig ekonomisk och dra mig baklänges över kronofogdens tulpanrabatt bara. Mitt bland trasiga bilar och ombesiktning och datorer som hostar genom en miljon virus och sänkta studielån så hade jag ju som tur var varit förutseende och sparat ihop en bra säkerhetsbuffert under tiden som övertidsarbetande och relativt bra betald tjänsteman inom restaurangnäringen. Hälften av dessa är nu slut och den andra hälften har suttit säkert placerade hos Moder Svea.. eller? Nej nu hade ju moderskeppet råkat placera dem i aktiefonder i stället för räntefonder där jag ville ha dem, i säkert förvar. Sedan rasade börsen. Men som tur är flyttade moderkakan pengarna innan de hade skadats nämvärt.. eller? Nja då hade ju kära mor råkat placera dem i ett låst sparande och fick inte röra dem förrän ett halvår senare talar hon om för mig nu när jag vill ha tillbaka dem och de inte längre är vad de borde vara. Så gick det med det skyddnätet. Hål.


Jaja sluta gnäll, det är väl bara att börja jobba och dra sitt strå till stacken som alla andra.. förutom att jag redan jobbat så förbannat hårt under så många år att det borde räcka för den här studietiden. Men tji fick jag, slösade bort en massa på resor och lyxprylar och husbyggande.


Sur.


Sen utbildar man sig i fem år och får som tack sänka sin lön med 7000 i månaden.


Sur.


Kunde ha stannat på donken och fått 7000 mer i månaden som regionsansvarig.

Och bränt sönder min hippocampus fullständigt.


Jaja ok.


Jag vill ändå vara sur ett tag till.


Jävla studentliv.

Fast det är rätt bra ändå.


Men kan jag få var sur ifred?!

Jädra positiva automatiska tankar. PAT.

Så går det om man mediterar. Inget sureri håller i sig.


Happ.. annars?

Av Psykologen - 3 april 2010 16:11

Först kortfattat, sedan längre för den som är intresserad.


En depression börjar vanligtvis med en kris eller en förändring, såsom en sjukdom, en separation eller nya arbetsuppgifter. Det kan också handla om en till synes positiv förändring som ett nyfött barn eller en flytt. Förändringen orsakar en stressreaktion som väcker negativa tankar om självet, framtiden och andra. Känslor av nedstämdhet gör att sådant som tidigare varit roligt nu känns överväldigande och personen drar sig tillbaka för att vila, blir undvikande och passiv. Passiviteten förhindrar nya positiva händelser och minskar tillgången på socialt stöd vilket leder till ökat självförakt och fler negativa tankar. Navet i denna onda cirkel är grubblande – problemlösning gone bad. Hela den här spiralen gör dessutom personen mer sårbar och en allt mindre händelse krävs för att starta upp spiralen om personen trots allt lyckats att tillfälligt ta sig ur den. Risken att återfalla i depression är 50% för den som en gång varit där och risken ökar för varje tillfälle. 


Antidepressiva läkemedel fungerar ofta så länge de används men när behandlingen avslutas kvarstår sårbarheten. Psykologisk behandling handlar ge personen VERKTYG för att dels komma ur sin nuvarande depression och dels förebygga nästa. Det ena utesluter dock inte det andra. Kombinerad behandling har inte visat sig ge en bättre effekt totalt sett men det ter sig lämpligt att den svårt deprimerade med medicin får hjälp att komma till ett läge där personen är mottaglig för psykologisk behandling. Det hela kompliceras dock av att den som tar medicin under terapin kan få svårare att uppleva förändringen och svårare att tro på effekten. Det ultimata är därför att få terapi innan depressionen blivit djup och medicinering blivit nödvändig, vilket är mycket svårt i dagens vårdsystem med bristen på psykologer i primärvården, en överfokusering på medicinering och med den stigmatisering som depression innebär.


Det är sannerligen ett dilemma att som utredande psykolog lämna rekommendation för antidepressiv medicinering då ingen annat finns tillgängligt för klienten i vetskap om risken att försätta personen i en annan spiral av sårbarhet och läkemedelsberoende.  

 

 

För den som vill läsa mer följer en sammanfattning av sambandet mellan känslor-tankar-kropp-beteende ur Mindfulness – en väg ur nedstämdhet av Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn. Boken innehåller ett åtta veckors program för den som vill utforska mindfulnessmeditation. Jag har själv gått igenom programmet i en studiecirkel under våren och använder nu materialet för att förbereda psykoedukation om depression.

 

 

 

Känslor


Känslor som de flesta känner igen inleder depressionen är sådana som att vara ledsen, deppig, nedslagen, eländig, missmodig, självömkande och uppträder ofta tillsammans med ångest, oro, ilska, irritation, hopplöshet och förtvivlan. Känslorna kan upplevas som en slutpunkt men är ofta startpunkten för depressionen.


Tankar


Våra känslomässiga reaktioner är beroende av den historia vi berättar för oss själva, vår inre kommentator. Vår verklighet kan liknas vid en stumfilm som varje individ sätter sin egen text till. De flesta situationer är mångtydiga och vårt sätt att tolka dem får stor betydelse för hur vi reagerar på dem.


Känslornas ABC:

A – Situationen

B – Vår tolkning av situationen

C – Vår reaktion


Vanligtvis är vi medvetna om A och C men inte B. VI tror att det är situationen i sig som fått oss att reagera, inte vår tolkning av den. När vi känner oss nedstämda tenderar vi att välja ut den mest negativa tolkningen och brodera ut den. Detta gör oss ännu mer ledsna och väcker frågor om varför det hela skett. På så sätt startar depressivt grubbel – ett försök att svara på frågorna för att undvika att situationen uppstår igen. Frågorna aktiverar med andra ord problemlösning – ett kraftfullt kognitivt verktyg som är en förutsättning för utveckling och överlevnad, men som här satts i arbete i ett krig mot oss själva och som drar oss djupare ner i lidande. Att vara olycklig är i sig inte ett problem, det är en naturlig och oundviklig del av att vara människa. Det är våra negativa omdömen om oss själva som trasslar till det för oss. När dessa tankar väl etablerats ligger de latent i oss och aktiveras vid minsta tecken på nedstämdhet.


Depressionens negativa tankar:

  • Det känns som att jag är på kant med hela världen.
  • Jag duger inget till.
  • Varför lyckas jag aldrig med någonting?
  • Ingen förstår mig.
  • Jag har svikit människor.
  • Jag tror inte jag orkar längre.
  • Jag önskar att jag var en bättre människa.
  • Jag är så svag.
  • Mitt liv är inte alls som jag vill ha det.
  • Jag är så besviken på mig själv.
  • Ingenting känns bra längre.
  • Jag står inte ut längre.
  • Jag kan inte få ändan ur vagnen.
  • Vad är det för fel på mig?
  • Jag önskar att jag var någon annanstans.
  • Jag förstår inte vad det är som händer.
  • Jag hatar mig själv.
  • Jag är värdelös.
  • Jag önskar att jag bara fick försvinna.
  • Vad är det med mig egentligen?
  • Jag är en förlorare.
  • Mitt liv är en enda röra.
  • Jag är misslyckad.
  • Jag kommer aldrig att klara det.
  • Jag känner mig så hjälplös.
  • Något måste förändras.
  • Det måste vara något fel på mig.
  • Min framtid är glädjelös.
  • Det tjänar inget till.
  • Jag kan inte avsluta någonting.

Dessa tankar ter sig för de flesta av oss som vridna och överdrivna. För den deprimerade låter de som sanningen. (Behandlingen går bl a ut på att lära sig att förhålla sig till dessa tankar, inte som sanningar utan för vad de är dvs just tankar, varken mer eller mindre, och låta dem passera. Observera skillnaden mot att försöka förtränga/stänga av dem eller undvika dem vilket den deprimerade troligtvis redan försökt till leda och för de flesta leder till mer ångest.)


Kropp


80% av dem som lider av depression söker läkarhjälp för kroppsliga besvär de inte kan förklara. Depression leder till en rad förändringar i kroppen. En negativ tanke försätter kroppen i kampberedskap på samma sätt som inför ett yttre hot. Kroppen spänner sig, hjärtat slår snabbare, blodet leds bort från matsmältningsapparaten. Kroppen sänder tillbaka signaler till hjärnan och vår sinnesstämning påverkas vilket i sin tur avgör bedömning och tolkning av omgivningen. När vi är olyckliga kan alltså vår sinnestämnings effekt på vår kropp göra att vi tolkar händelser negativt utan att vi är medvetna om det.


Våra kroppar fungerar som sensibla känslodetektorer som hela tiden ger oss rapporter om vårt känslotillstånd men ofta har vi lärt oss att strunta i vår kropp och i stället lyssna på våra tankar. När vi är deprimerade lyssnar vi ännu mindre eftersom signalerna då är obehagliga och vi helst vill undvika dem tills de går över av sig själva. På så vis blir vi alltmer uttröttade och fungerar allt sämre.



Beteende


Känslor, tankar och kroppsförnimmelser för oss att försöka lösa problemet genom att undvika sådant som i själva verket är den enklaste och snabbaste vägen ur depression men framstår som jobbigt eller meningslöst, t ex fritidsaktiviteter och sociala kontakter. Därmed har vi fastnat i depressionens negativa spiral eller den s k utmattningstratten: 


 

Jag skulle sätta kris/förändring överst till vänster och arbetsbelastning övest till höger, men det är min personliga uppfattning i relation till utmattningsdepression (även känd som utbrändhet)(vilket med stor sannolikhet min uppsats kommer att handla om).








Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2010 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards