Ny forskning krossar myten om alfahannen - det är förmågan till samarbete, inte konkurrens, som gjort människan överlägsen. Vi levde en gång i jämlik samvaro med människor vi kände väl och vår förmåga att hjälpa varandra, finna varandra och komma överens säkrade vår överlevnad. De senaste tio årens arkeologiska fynd tyder på att människan inte är aggressiv av naturen som vi tidigare trott och de nya teorierna menar att det är när vi bygger samhällen på konkurrens som aggressivitet uppstår. Men den viktigaste poängen avslutar diskussionen: Vilken version av människans natur vi väljer att tro på har avgörande betydelse för den värld vi väljer att leva i och den värld vi väljer att skapa.

Skillnaden mellan att visa sina tankar ett vänligt intresse och bli förförd av deras innehåll och emotionella laddning är hårfin. När vi förlorar oss i tankar är vår identifikation med dem stark. En tanke kan dra oss med och på ett ögonblick föra oss långt bort. Vi hoppar på associationernas tåg utan att märka det och definitivt utan att veta vart det är på väg. Någonstans under resans gång vaknar vi kanske upp och inser att vi förlorat oss i tankar, att vi gjort en resa. När vi stiger av tåget kan vi hamna i en helt annan mental miljö än den vi lämnade när vi hoppade på.

Citerat ur boken jag nämnt nedan.