psykologen

Alla inlägg under mars 2010

Av Psykologen - 18 mars 2010 19:29


Självförtroende och självkänsla. Vi kan skriva en uppsats om skillnaden.


Självförtroende är att tänka:


Jag kommer att lyckas.


Självkänsla är att tänka:


Jag duger, oavsett om jag lyckas eller inte.


Egentligen är det väl inte svårare än så?

Är det nu det är dags att sluta krångla till det och kliva ner på jorden där människorna bor?

Av Psykologen - 16 mars 2010 17:26

S: Hur gick det på utlottningen idag?

C: Jag vann ingenting. Jag visste det för jag har alltid otur.

S: Du hade rätt den här gången men man ska aldrig säga alltid, då blir man en pessimist.

C: Joho, det kan man visst för alltid betyder inte bara alltid, det kan betyda en väldigt lång tid också. De sa de på Kalle och chokladfabriken.

S: Ja jo.. i och för sig.


Nog blir jag sugen på att argumentera vidare i frågan men nu är det ju faktiskt så att rent statistiskt sett så har man otur "en väldigt lång tid" när det gäller just lotter. Så han har ju rätt, pöjken.


Sen kan man ju i själva verket bli just en pessimist av att aldrig säga alltid. Att alltid säga alltid är å andra sidan inte bara ett tecken på manisk episod (vilket motsäger sig självt eftersom manin inte är kroniskt) utan också ett klassiskt relationellt klavertramp som orsakar mycken onödigt bråk. Lagom är bäst helt enkelt, vilket inte alls är enkelt för vad som är lagom är ju oftast subjektivt vilket även det blir knepigt i ömsesidig interaktion. Men flexibilitet är helt klart att föredra, det kan vi vara överens om även om en överenkommelse oftast är statisk för vad är annars poängen med att fatta ett beslut. Dock kan ju ett beslut komma att rivas upp om man ändrar sig och det är precis därför ett alltid inte alltid är att alltid. Cirkeln är därmed sluten.

Av Psykologen - 12 mars 2010 19:40

Kandidat C reflekterar kring hur småvuxna kvinnor ibland har svårt att bli tagna på allvar, hur de känner sig överkörda eller klappade på huvudet av diverse nedlåtande karlar. Jag påpekar hur små ettriga tjejer är den bästa medicinen vid nattbråk i snabbmatsrestaurangen. De stora bråkiga grabbarna kommer helt av sig och vill inte heller ge sig på en liten tjej (inte inför andra iaf).


-Ja men du då, säger kandidat C, du borde väl sätta respekt i folk?

-Nej.. jag blir mest rädd, svarar jag förvirrad för så är det ju. Jag lyckas inte bli arg och riva ifrån ens när jag vill. Inte öga mot öga åtminstone.


Jag funderar lite smått på vad hon syftar på – min imponerande längd eller.. min bistra uppsyn? Min mamma ser alltid arg ut förutom när hon skrattar högt, vilket hon i och för sig gör både gärna och ofta. Jag har dock fått för mig att jag på alla sätt och vis är mer lik min pappa och han gick väl mest omkring och såg allmänt frånvarande ut. Tänk om jag ovetandes har anammat det östeuropeiska ansiktsuttrycket som en av våra handledare har! Mammas valon-blod! Livets bitterhet! En essentiell depressivitet! Nattens skugga! (Vadå nattens skugga? Hur ser den ut? Färglös? Har dagens skugga färg? Nattens skugga är väl lite farligare.. Ah, ja just det.)


Anyway, det var ju faktiskt kroppsstorlek vi pratade om så låtom oss stanna där. Som den trogne läsaren vet (och icke äro ni många nu för tiden sedan besöksstatistiken fallit som en sten från 200 till 20 om dagen) så återkommer då och då tjatet om vad det innebär att släpa runt på en utdragen kvinnokropp. Ett visst getöga brukar också slängas mot de småvuxna kvinnorna vars nätta figurer verkar slå an grottmänniska-genen (reptilhjärnan?) i en stor andel män. De är de där männen som lyfter sina små flickor och bär omkring på dem såsom jag tänker att jag aldrig ska bli buren eftersom jag själv inte brukar välja långa män (de slår tyvärr bara an släkt-genen i mig och jag får varken lust att para mig eller bli buren)(egentligen borde de väl slå igång söka-en-fadersgestalt-syndromet men nej, Sigmund, nej, det funkar inte). Men plötsligt händer det! När jag minst anade blev jag faktiskt buren! Och inte ens av en grottman (tack och lov)(även om han erkänt sig vara drabbad av frälsarkomplex men det är inte riktigt samma sak)! Hoppet är återställt till m(a)nskligheten!

Av Psykologen - 10 mars 2010 21:11


En knuten hand kan inte smeka.


Det spelar ingen roll varför den är knuten - av sorg, av ilska, av rädsla eller av misstag. Oavsett varför, är den trubbig och hård och oavsett varför, är den stängd.

Av Psykologen - 9 mars 2010 19:05

Det är inte bara utomhus snön ligger tjock på taken. Kandidat C, min praktik-kollega, berättar om utredningen hon sitter med i och de tankar de väcker hos henne och bortglömda minnen rasar över mig som om hon öppnat en lucka i taket. Senast för tre dagar satt jag och berättade om sådant som varit, men detta.. detta hade jag helt lagt undan. Det fanns inte någonstans i min berättelse. Detaljer detaljer detaljer, tusentals snökristaller i ett tjog. Det är sådant jag inte vill minnas, sådant jag inte vill bära med mig. Det är sådant som inte längre är viktigt men samtidigt.. om det kom tillbaka så måste jag veta att gå. Jag vill aldrig leva så igen. Jag vill aldrig leva så igen. Jag vill aldrig leva så igen.


Ibland undrar jag om den rösten går på repeat någonstans långt ner i det omedvetna. Om det är den som gör att jag ibland fryser till när någon talar till mig på ett sätt som bara nästan påminner mig. Om det är den som gör att jag vill ångra mig och dra igen dörren. Resa mig och gå och aldrig vända mig om. Om det är den som gör att jag ibland glömmer att fråga när jag undrar. Om det jag är mest rädd för är att jag inte kommer att märka om det händer igen.

Av Psykologen - 7 mars 2010 17:04


Ja, jag var naiv. Hur skulle jag annars kunna möta dig? Ser du det som en svaghet?


(från den 25 februari förra året: )


"Hellre går jag lyckligt naiv genom livet än med fullkomlig visshet i bitterhetens träskor."


Varför tyckte jag att visshet måste leda till bitterhet? Det speglar en mörk syn på livet. Om jag måste välja så visst, hellre blåögd än svartögd. 


"Verkligenhetens rakblad som ristar djupa ärr i de blåaste ögon", skriver HG Storm.


"Jag hatar verkligheten, den dödar drömmar", skrev jag för ett par år sedan, besviken över att ständigt se mina drömmar grusas.


Men något har hänt.


Jag tänker inte längre så. Jag gömmer mig inte längre från verklighetens smärta och sorg eftersom verkligheten också rymmer njutning och lycka som inte går att föreställa sig. De lever tillsammans i världen. De föder varandra, de skuggar varandra. Verkligheten dödar drömmar och föder drömmar. Trodde jag förut att jag hade förmågan att skapa större upplevelser i mitt inre än verkligheten kunde ge mig utanför? Det om något måste vara naivitet.


I så fall går jag hellre genom livet med erfarenhetens blåsor och ärr på mina fötter än torrskodd i drömmarnas gummistövlar med fötter som aldrig heller fått möta solvarm sand och nyslaget gräs.


Hellre bländad än blundande och när jag möter en annans ögon så fortfarande - hellre blåögd än svartögd. Jag vet inte, jag kan inte, kom till mig, visa mig, lär mig, håll mig när jag faller och släpp mig när jag vill gå igen.



 


Av Psykologen - 5 mars 2010 18:56


Det känns som att jag håller på att lära känna min hjärna. Testen är som frågor som jag ställer till den och resultaten är svar. Ställer jag frågan otydligt får jag ett svar jag inte kan tolka. Då får jag fråga på ett annat sätt. Ett sokratiskt samtal..? Ja, hur som helst. Nu känner jag till styrkor och jag känner till ett par svagheter och som vid en annan bekantskap så ökar därmed acceptansen. Jag lär mig förstå hur just min hjärna arbetar, hur den kan hjälpa mig och hur jag kan hjälpa den. Jag blir glad över styrkorna och vill liksom krama om min hjärna och berömma den för vad den kan. Dessutom blir jag stolt över hur otroligt duktig min hjärna är på att kompensera för de svagheter som finns. Svagheterna skulle kunna vara nedslående men jag känner det snarare som en upprättelse. En slags aha-upplevelse.


Här är fröt till den tanke som är så viktig att reflektera kring som psykolog. Lättnaden i den biologiska förklaringen på gott och ont. Det är inte lika stigmatiserat att vara biologiskt svag som att vara psykiskt svag. Det är mer accepterat att ha en fysisk funktionsbegränsning än det är att begränsas av ångest, även om effekten av ångesten är lika svår och hindrar lika mycket i vardagen. Det är giltigare att föra en kamp mot sin kropp än mot sina demoner. Det är skillnad att erhålla en neurologisk diagnos och att erhålla en psykiatrisk diagnos.

Av Psykologen - 2 mars 2010 20:14


Samma visa varje år? Förra våren var det grenröret, nu är det stötdämparen. Jag tar mig ingenstans. Jag önskar mig kollektivtrafiken.


Det är nog utmanande utan de logistiska svårigheterna. Hjärnan brinner upp. Vi testar varandra, kämpar med blanketter, försöker förstå siffrorna vi får fram, söker i texter efter stöd, stapplar ned till fikarummet på rast och inser snart att SOCKER ibland faktiskt är en bristvara. Kolhydraterna fräser iväg i takt med tidtagaruret och blyertsstiftet. Idag fick jag liksom spänna mig för att manövrera bilen hem efter att ha kartlagt mina exekutiva funktioner hela dagen. Nu känns det som att jag har träningsvärk i skallen samtidigt som jag nästan tycker mig höra ljudet av discomusik och småprat där inne. De kognitiva funktionerna har after work. De firar som om de just rivit av ett lyckat storprojekt och har kvällen till ära satt i ett tapphandtag i belöningssystemet.


Kurre, du äger!

Jomen jädrar, såg du hur jag krossade Stroop:en idag?

Ja för tusan! Men du Sickan, lite tung i inhiberingsarmen ey? Du vet hur det gick för killarna nere på arbetsminnet häromdagen? Alla under 10 bjuder!

Jaja ok, nästa runda på mig.

WOHOOO!!! Skål! Ta en stor en själv du så ska du se att det släpper höhö.

Men vem är den riktige kungen?

Ööööj, mr PO, den ende att passera 140!! Respekt!

Japp, kanske dags att börja lyssna på mig nu va?

Nänänä, ingen befodran här inte, de exekutiva är exeklutiv klubb du vet, du vet, du vet. *blink*

Ja jo, du behöver inte förklara mer än en gång för MIG, du VET.

Inte bråka nu grabbar!

Men bra jobbat PO! High five!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards