En vän får veta att hon inte är välkommen tillbaka som semestervikarie på neonatalavdelningen på sjukhuset till sommaren eftersom hon inte är tillräckligt praktisk utan fokuserar för mycket på barnet och familjen. Dessutom är hon överdrivet intresserad av diagnos och behandling.

Ja, för vi kan ju inte ha en massa läkarstudenter som springer omkring med empati och faktiskt är intresserade av sina patienter på riktigt. Hur skulle det bli?!

Suck..

"En viktig teori postulerar att en av medvetandets nyckelfunktioner är att bidra till att skapa bästa möjliga tolkning av en (visuell) scen på basis av frontalt medierade kognitiva processer, och sedemera göra denna tolkning tillgänglig för senare planeringsstadier i hjärnan."

Jorå. Så skulle man faktiskt kunna uttrycka syftet med mindfulness på neurospråk. Referensen är lite rolig också faktiskt: Crick & Koch 1995.

De neuropsykologiska böckerna vältrar sig för övrigt i medicinska termer som ingen vanlig människa förstår. En skojig quiz skulle t ex kunna vara "säg 10 ord som börjar på a och slutar på i". Anomi, apraxi, afasi etc. De skulle t o m kunna vara ett ordflödestest för läkarstudenter. Dessa är ord man bör kunna för att hänga med i teamdiskussionerna. Även riktingshysterin är givande. T ex är det bra att hålla koll på att beslutsfattande sker genom integrering av information i dorsolaterala prefrontala cortex. Just precis där ja. Uppåt-tvärsigenom-just-bakom-framdelen-i-hjärnbarken blir ju lite bökigt att säga.

2010:

Jag vs Sjukdom 1-0

Det här med att lyssna på kroppen funkar bra. Den talar ju liksom om för en vad man ska göra. Sen är det klart att man får anstränga sig lite att höra, det är inte som under graviditet då den inre volymen skruvas upp till absurdum (APELSIN!!!, SOV!!!). Nu är det mer antydningar som gäller (a..a..j..?, vv..ii...la, f..el sorts m..a..t) eller ibland riktigt diffust (brsssssss)(vasarusaru?) eller (---------)(hm?). <-- Det har oftast med överansträngning eller droger att göra. Då har liksom en gräns redan passerats jo nou.