Samma visa varje år? Förra våren var det grenröret, nu är det stötdämparen. Jag tar mig ingenstans. Jag önskar mig kollektivtrafiken.

Det är nog utmanande utan de logistiska svårigheterna. Hjärnan brinner upp. Vi testar varandra, kämpar med blanketter, försöker förstå siffrorna vi får fram, söker i texter efter stöd, stapplar ned till fikarummet på rast och inser snart att SOCKER ibland faktiskt är en bristvara. Kolhydraterna fräser iväg i takt med tidtagaruret och blyertsstiftet. Idag fick jag liksom spänna mig för att manövrera bilen hem efter att ha kartlagt mina exekutiva funktioner hela dagen. Nu känns det som att jag har träningsvärk i skallen samtidigt som jag nästan tycker mig höra ljudet av discomusik och småprat där inne. De kognitiva funktionerna har after work. De firar som om de just rivit av ett lyckat storprojekt och har kvällen till ära satt i ett tapphandtag i belöningssystemet.

Kurre, du äger!

Jomen jädrar, såg du hur jag krossade Stroop:en idag?

Ja för tusan! Men du Sickan, lite tung i inhiberingsarmen ey? Du vet hur det gick för killarna nere på arbetsminnet häromdagen? Alla under 10 bjuder!

Jaja ok, nästa runda på mig.

WOHOOO!!! Skål! Ta en stor en själv du så ska du se att det släpper höhö.

Men vem är den riktige kungen?

Ööööj, mr PO, den ende att passera 140!! Respekt!

Japp, kanske dags att börja lyssna på mig nu va?

Nänänä, ingen befodran här inte, de exekutiva är exeklutiv klubb du vet, du vet, du vet. *blink*

Ja jo, du behöver inte förklara mer än en gång för MIG, du VET.

Inte bråka nu grabbar!

Men bra jobbat PO! High five!