Det surrar.. Var kommer det ifrån? Det är ljudet av elektricitet i gamla ledningar. Det är värmen i en glödtråd som för länge sedan kallnat, som nu vibrerar och kastar smutsiga skuggor mot väggarna i ett litet litet rum. Det är damm som släpper taget och svävar i en blek gloria av flämtande ljus. Det är en natt som värjer sig, som blinkar och plågad vänder sig bort. Det är ljudet av en gryning som ännu inte andas men ändå väckt någon som tänt lampan för att se.

A buzzing sound.. Where does it come from? It is the sound of electricity in old wires. It is the warmth of a filament since long gone cold, now vibrating, casting dirty shadows against the walls of a small small room. It is dust letting go, floating in a faint halo of flickering light. It is a night shunning, blinking, turning away in pain. It is the sound of a dawn still waiting for its first breath, yet waking someone who just lit the lamp to see.

***

Ett ögonblick av lycka känns precis som att börja gråta men det lyfter hjärtat uppåt medan sorgen drar det neråt. Eller blandar jag ihop det med hur ett leende fungerar?