Nu måste det vara Yatzy i nördpoäng. Det hade i alla fall varit det om detta inte var kurslitteratur.

Why socialism? by Albert Einstein

Ok, jag fattade inte så mycket av den där kan jag säga så det blev ingen Yatzy för mig men jag förstår i alla fall mer nu än innan sociologi-tiden. Och det här fattar jag:

"This crippling of individuals I consider the worst evil of capitalism. Our whole educational system suffers from this evil. An exaggerated competitive attitude is inculcated into the student, who is trained to worship acquisitive success as a preparation for his future career."

Prestationsångest har vi allihopa.

Apropå Octavio Paz

Modern man likes to pretend that his thinking is wide-awake. But this wide-awake thinking has led us into the mazes of a nightmare in which the torture chambers are endlessly repeated in the mirrors of reason.

Jag vet inte riktigt vad det var som hände idag men jag tror att jag kämpade och slogs för min rätt att existera. En stund var jag ursinnig så händerna skakade men jag lät inte bli. Jag sa vad jag tyckte. En stund var jag rädd så hjärtat slog högre än katastroftankarna som rusade i mitt huvud. Men jag lät inte bli. Jag stod kvar vid min åsikt. En stund var jag ledsen och förödmjukad så att hämndbegäret sved i den djupaste av hjärtats dalar. Men jag lät bli. Jag gjorde inte så illa som jag kunde ha gjort.

Så ringde han.

Jag lyssnade och talade och grät och de ord som jag fruktat föll mjuka som bomull i min famn. De gjorde mig inte illa och jag tänkte att hans röst var vacker när han sa att han inte älskar mig. Han sa att han aldrig älskat mig alls och jag tänkte jag tror dig inte, jag var där. Han sa att han glömt och jag tänkte jag tror dig inte, men det gör ingenting. Han sa att han är så rädd och jag tänkte jag vet, och jag förlåter dig.

Det jag trodde att jag måste krossa förblir intakt. Det jag trodde att jag måste förkasta förblir mitt. Jag har älskat och mistat och jag gick inte under. Det finns inget mysterium och jag kan lägga min vålnad till vila.

***

I don't really know what happened today but I think I struggled and fought for my right to exist. For a moment I was so furious that my hands shook, but I didn't let be. I said what I thought. For a moment I was so scared that my heart was beating harder and higher than the catastrophizing thoughts rushing through my head. But I didn't let be. I stated my opinion. For a moment I was so crushed and humiliated that desire for vengeance stung in the deepest valleys of the heart. But I let be. I did not wound as badly as I could have wounded.

Then he called.

I listened and talked and cried and the words I had dreaded fell soft like cotton into my arms. They didn't hurt me and I thought of how his voice was beautiful when he said he didn't love me. He said he never loved me at all and I thought I don’t believe you, I was there. He said he had forgotten, and I thought I don’t believe you, but it doesn’t matter. He said how he is so scared and I thought I know, and I forgive you.

What I thought I must destroy remains intact. What I thought I must reject remains my own. I have loved and lost and I did not perish. There is no mystery and I can lay my ghosts to rest.

Jahapp, så går det när man väljer bort ämnen att läsa om och två av dem kommer på tentan. Då får man ta i från tårna och skriva med stor självsäkerhet utan specifikationer och referenser. Jomen så här är det. Och så här och så här, så det så. Hälsoångest, enligt Mig.

Jag drömde inte mördardrömmen i natt som jag brukar göra inför kommande orosmoment. I stället drömde jag att jag skulle köpa en dildo på Apoteket efter att ha läst en blogg där en rekommenderas (alltså en verklig blogg). Den fanns bara i orange vilket jag irriterade mig på och begärde en i rosa, vilket inte fanns, tyvärr, och då fick det va. Sedan drömde jag om Lycko-V och han var varken mördare, orange eller rosa så allt väl.

Just nu försöker mina exekutiva funktioner utröna varför jag har druckit så mycket koffein så sent utan att blanda det med alkohol. Det kan måhända leda till ett helt nytt kognitiv schema. Spännande.

Gokväll!

Ärade iakttagare, se mig ta tag i ännu en (två) av min neuroser:

Telefonfobi:

Ljudet av min mobiltelefon som ringer är för mig associerat till problem sedan min tid som restaurangchef och jag blir än i dag stressad när telefonen ger ifrån sig ljud. Därför brukar jag ändra signal regelbundet för i ett meningslöst försök att komma undan generaliseringseffekten vilket natuligtvis förvärrar den. Därför har jag nu medvetet börjat gå bakåt i tiden och välja de signaler som jag mest förknippar med kris på jobbet.

Jag har en funktion på min mobil där telefonen läser upp namnet på den som ringer då det ringer. Idag har jag tagit bort den eftersom jag inser att det är ett inbyggt säkerhetsbeteende. Helst skulle jag vilja ta bort även den funktion som preseterar namnet på den som ringer på skärmen eftersom jag identifierat detta som en styrande kontingens för vilket beteende som följer. Men men, det man inte kan förändra får man acceptera med medkänsla och tolerans.

Tentamensångest:

Idag är det kvällstenta. Föga förvånande är funtionsanalys, beteendeterapi och mindfulness inslag i denna. Det är som bäddat för oro och därför har jag suttit med näsan i anteckningarna enbart till dess jag nått mitt mål och sedan ägnat mig åt annat som går i linje med mina värderingar, nämligen promenad i solsken, medveten närvaro av naturens skiftningar och en kopp te med min granne.

Jag är så regelstyrd att det är skrattretande och jag skrattar gärna åt mig själv med medkänsla och tolerans.

Lycka till! Det kommer att gå bra för jag har inget bevis för motsatsen. Tack så mycket.

Idag var det. Förr. Idag, men då. Det händer snart. Om drygt en halvtimme slår klockan och jag förvandlas till.. mig själv. Vad säg du om de, Sigmund? Ska vi ta oss ett snack om spöket du och jag? Förnuftets röst är svag.

Se den fröjd som sprids vid matbord.. Här bjuds det mer:

Gastromaniska Resekompaniet

En fellow psykologstudent är inblandad i projektet samt en blivande lärarinna i franska och psykologi vilka jag dinerade med häromveckan hemma hos N. De kom till desserten. Betyder det att jag i själv verket desserterade med dem? Höhö.

Nu små kisar ska ni höra! Idag har jag lagat min första alldeles egna rätt, improviserad utifrån det som fannd i min kyl. Det blev en pastasås med purjolök, fänkål, rädisor, rökt skinka, grädde, senap och chili.

Tada!

(Vem hade kunnat ana att jag skulle sitta med dylika rester i skafferiet? En ny dag är danad.)