På nätet skapas drömjaget

Mja.. jag är skeptisk.

Vi (jag och några klasskamrater) gjorde själva en kvalitativ studie om Ungdomars indentitetsskapande på Internet och förde bl a en diskussion kring skapandet av en idealbild av självet. Våra intervjuer visade bl a på normen kring skapandet av den virtuella självbilden – den ska ligga så nära verkligheten som möjligt. Ju längre ifrån desto mindre blir personen tagen på allvar och desto lägre blir den sociala statusen.

Men det jag egentligen funderar över är begreppskonstruktionen. En ideal självbild antyder att det finns en verklig självbild som är en annan, en sanning som lurar där bakom, som maskeras och döljs. Normen säger att vi ska vara oss själva. Även där ingår förståelsen att vi kan låta bli att vara oss själva, vi kan sätta på masken och ta av den igen, och bakom masken finns vårt verkliga jag, vårt sanna jag, vårt autentiska jag.

Slaget om Jaget må ha utkämpats sedan psykologin föddes och lär fortsätta kämpas så länge människan finns. En av de första artiklarna jag över huvud taget läste sedan jag börjat psykologprogrammet handlade om den situationella personligheten. Det går att se ett mönster i hur individer agerar över olika situationer men det är inte ett homogent mönster. Människor beter sig olika beroende på vilken roll de har i ett visst ögonblick, vad de vill åstadkomma, hur förväntningarna ser ut i just den miljön osv. Så vem bestämmer i vilken situation jag är ”mig själv” och när är jag inte alls jag?

Så på Internet konstruerar jag mig själv som ett dubbelt objekt. Ett för andras ögon och samtidigt för mina egna. Visst. Men när jag är upptagen med att anpassa mitt beteende efter vad som är lämpligast i ett visst läge, när strävar jag inte efter att skapa en idealbild av mig själv? Det torde vara en helt grundläggande social förutsättning som sker i varje ögonblick av varje interaktion. Enligt mitt eget resonemang skulle då det enda tillfälle då jag är mig själv vara då jag är med mig själv, dvs inte med någon annan. Därmed får jag väl ta tillfället i akt att slå hål på myten ”det bästa sättet att möta andra är att vara sig själv” eftersom detta agerande per definition du moi är helt omöjligt.

 

Bek

28 januari 2010 07:21

Om man med ett "verkligt jag" menar en uppsättning beteenden som inte på något sätt har hämmats eller begränsats av andras uppfattningar, så skulle man ju rent teoretiskt kunna vara helt och hållet "sig själv" i alla sammanhang. Men det står ju i motsättning kring själva idén om ett samhälle: inte så att alla ska vara likadana, men alla ska passa ihop för att fungera som en enhet - och det kräver en viss anpassning, ungefär som bitarna i ett pussel inte har exakt samma motiv men likartade former.
När det gäller uttrycken för personligheten tror jag att man bör tala om "sina jag" snarare än "sitt jag", men då utgår jag förstås ifrån att jaget handlar om uppvisade beteenden. Om det bara fanns ett enda "sant jag" så skulle utveckling heller inte vara möjlig, för så fort jag ändras har jag i så fall gjort våld på "mitt sanna jag". Så kanske handlar diskussionen egentligen om vem man upplever styr ens beteenden, dvs. vem som bestämmer ens jag: man själv eller omgivningen. Och även där är det en glidande skala mellan individen och omgivningen.
Sedan kan det finnas en kärna/grund som är oföränderlig och "den sanna kärnan", men då är man väl inne på det som kallas själ eller ande och det är ju en annan diskussion. Å andra sidan menar ju många att den som kan känna den kärnan, och räknar den som "vem man egentligen är", kan förhålla sig mer avslappant till "jaget" eftersom det ändå bara är ett utanpåverk - precis som att jag bryr mig om mina kläder, men jag tror inte att de är en del av min kropp.

http://bek.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...