psykologen

Direktlänk till inlägg 17 januari 2010

Emotionellt arbete

Av Psykologen - 17 januari 2010 18:15

Det fungerar nästan som ett plötsligt träningspass lustigt nog. Ett hängivet, fokuserat arbete som följs av en stor lättnad. Dagen efter kommer värken smygande. Växer och växer tills musklerna bränner och kroppen gnisslar sig fram. Den är bekant för mig nu den här känslan. Ankaret i magen som låser fast hjärtat i botten av bröstet. Jag känner igen illamåendet och krampen och yrseln. Så känns det när den kommer och så måste det få vara.


Jag ser framför mig Teasdale's depressioncirklar. Sensoriskt fas - kognitiv fas. Det blir inte ett problem förrän meningen kopplas på. Attributionen, nedstämdheten, grubblandet. Teori, teori, teori. Men jag har inget mer att grubbla över. Inget problem att lösa.


Jag har läst receptet också:


-minns

-sök stöd

-sätt gränser

-bygg nya relationer


Så bär man sorgen. Enligt någon.. en interpersonell-vetare. Weissman. För den som vill veta handlar det första om att inte förtränga känslan utan låta den finnas. Ta sig tid för sig själv, plocka fram foton, brev och annat. Titta, röra och låta smärtan vara. Det andra handlar om att få prata med någon eller få hjälp med det som är svårt. Kanske berätta för någon om hur man önskar att det skulle ha blivit, vilka drömmar som gått i kras. Det som inte blev av. Det tredje innebär att själv avgöra vad som ska pratas om. Många sörjande människor vill inte möta bekanta i rädsla för klumpiga frågor och okänsliga kommentarer (och kan därmed gå miste om socialt stöd). Med den här punkten menas att kunna säga ifrån om det sker. Ofta handlar det om bristande validering. Validering betyder att erkänna någon annans upplevelse som giltig. Den omtänksamme kanske försöker mildra sorgen genom någon hurtig positiv omskrivning som "ja men nu kan du ju i alla fall.." eller "skönt att du blev av med honom!" som får en omvänd effekt. Den sista punkten handlar om att kompensera för förlusten genom nya kontakter och aktiviteter.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Ralf

17 januari 2010 19:35

hej =)

hur menar du med att kompensera förlusten genom nya kontakter och aktiviteter? ska man aktivera sig så man inte har tid att tänka? eller träffa nya personer så man tröstar sig/bekräftar sig med dem? eller.. ja vad, jag förstod inte syftet riktigt tror jag.

 
Ingen bild

Psykologen

17 januari 2010 21:35

Hej Ralf! Utmärkt fråga.

Det där med tänkande är lite klurigt. Undvikande är generellt problematiskt och det finns metoder där man menar att allt känslomässigt undvikande leder till mer problem. Kruxet med tänkande är att det ibland är exponerande men ibland undvikande. Grubbel är när vi tillämpar problemlösning på problem som inte går att lösa, t ex för att ändra sådant som redan hänt. Beteendevetarna menar att grubbel fungerar som ångestdämpande eftersom det leder till "falska lösningar" som tillfälligt lättar känslan och sedan leder till ny hopplöshet. Vid depression förekommer mycket grubblande och det vill man minska och ersätta med aktivitet.

Vid sorg vill man inte undvika allt tänkande, att tänka på den förlorade behöver man göra. Men inte hela tiden och på allt som gick fel. Om det finns mycket olösta konflikter och liknande kan man behöva hjälpa att uttrycka de känslor som är kopplade till det och om man funderar över hur man ska undvika relationsproblem i framtiden kan man få hjälp att analysera problembeteende som kan ha bidragit till problemen och ersätta dem inför nya relationer.

Nya aktiviteter och relationer handlar om att hitta en ny riktning att sträva mot i enlighet med det personen själv värderar i livet och behöver för att må bra. Te x att börja göra det där jag alltid velat men inte kommit mig för. Nya relationer behöver inte innehålla exakt detsamma som den förlorade relationen gav. Det kan ju vara så att den förlorade relationen saknade något som kan sökas i nya t ex.

 
Ingen bild

Bek

18 januari 2010 07:11

Apropå validering:
Kierkegaard sa att den som på allvar vill hjälpa någon måste börja där den personen befinner sig. Jag tror att det delvis handlar om att tillerkänna personen kunnande om sin egen verklighet. Många är så rädda för sorg, ilska och andra negativa känslor att de gör allt för att diskvalificera tolkningar som leder åt det hållet, och då kommer auto-svaren om att "Men så illa är det väl inte" eller "Nämen där tror jag att du har fel" etc. Visserligen kan man ibland se att en person gör tankefel, men man hjälper honom inte genom att frånkänna honom hans kunskap om sin egen verklighet.
En annan person uttryckte det ungefär såhär: om man vill hjälpa en människa måste man först bli auktoritet i hennes land. Det blir man genom att visa att man förstår hur det landet ser ut. För om en person inte vet hur mitt land ser ut och var jag befinner mig, hur ska han då kunna visa mig vägen därifrån?

 
Ingen bild

Ralf

18 januari 2010 07:12

Tack för förklaringen =)

kan grubbel leda till mindre hopplöshet, som om man lär sig något av att grubbla eller leder det till värre hopplöshet? jag menar är grubbla något dåligt/osunt?

Varför ska man skaffa sig en ny riktning, jag förstår att man måste bryta mönstret om man fastnat i grubblet men räcker det inte att komma igång igen? komma tillbaka till vardagstrallen? är det bättre/lättare att göra det om man lägger in något nytt?

 
Ingen bild

Psykologen

18 januari 2010 18:47

Inom den kognitiva psykologin används grubbel som beteckning för något osunt. Synonymt med ältande. Ältande är nog en bättre översättning faktiskt.

Om den tidigare riktningen varit beroende av en annan person som försvunnit så blir det problematiskt att hänga fast vid den, den har ju tagit stopp.

 
Ingen bild

Psykologen

18 januari 2010 18:51

Bek: Kirkegaard ja,

"Den kloke vägledaren för mig inte in i sitt eget visdomens hus, utan leder mig till min egen visdomens tröskel."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:43

Jag slutar här.   Därför att just den här virtuella platsen spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar det. ...

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:17

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Av Psykologen - 18 juni 2016 20:15

I sense you in the shadows for a second Materialized   As I turn my head to see   You vaporize ...

Av Psykologen - 20 januari 2016 22:20

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...

Av Psykologen - 12 juli 2015 11:06

Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6 7 8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se