Jag vet inte riktigt vad det var som hände idag men jag tror att jag kämpade och slogs för min rätt att existera. En stund var jag ursinnig så händerna skakade men jag lät inte bli. Jag sa vad jag tyckte. En stund var jag rädd så hjärtat slog högre än katastroftankarna som rusade i mitt huvud. Men jag lät inte bli. Jag stod kvar vid min åsikt. En stund var jag ledsen och förödmjukad så att hämndbegäret sved i den djupaste av hjärtats dalar. Men jag lät bli. Jag gjorde inte så illa som jag kunde ha gjort.

Så ringde han.

Jag lyssnade och talade och grät och de ord som jag fruktat föll mjuka som bomull i min famn. De gjorde mig inte illa och jag tänkte att hans röst var vacker när han sa att han inte älskar mig. Han sa att han aldrig älskat mig alls och jag tänkte jag tror dig inte, jag var där. Han sa att han glömt och jag tänkte jag tror dig inte, men det gör ingenting. Han sa att han är så rädd och jag tänkte jag vet, och jag förlåter dig.

Det jag trodde att jag måste krossa förblir intakt. Det jag trodde att jag måste förkasta förblir mitt. Jag har älskat och mistat och jag gick inte under. Det finns inget mysterium och jag kan lägga min vålnad till vila.

***

I don't really know what happened today but I think I struggled and fought for my right to exist. For a moment I was so furious that my hands shook, but I didn't let be. I said what I thought. For a moment I was so scared that my heart was beating harder and higher than the catastrophizing thoughts rushing through my head. But I didn't let be. I stated my opinion. For a moment I was so crushed and humiliated that desire for vengeance stung in the deepest valleys of the heart. But I let be. I did not wound as badly as I could have wounded.

Then he called.

I listened and talked and cried and the words I had dreaded fell soft like cotton into my arms. They didn't hurt me and I thought of how his voice was beautiful when he said he didn't love me. He said he never loved me at all and I thought I don’t believe you, I was there. He said he had forgotten, and I thought I don’t believe you, but it doesn’t matter. He said how he is so scared and I thought I know, and I forgive you.

What I thought I must destroy remains intact. What I thought I must reject remains my own. I have loved and lost and I did not perish. There is no mystery and I can lay my ghosts to rest.

 

Bek

16 januari 2010 10:50

I filmen "Adaptation" berättar Nicolas Cages (ena) rollfigur om hur förälskad han var i en tjej under skoltiden. Hans bror talar då om för honom att tjejen var en rätt taskig typ som skrattade åt huvudpersonen och hans känslor bakom hans rygg. Då svarar han att han inte bryr sig om vad HON kände: "Det var MIN kärlek".
Jag tror att om man kan tillåta sig själv att (fortfarande) känna och behålla sin kärlek även om den inte är besvarad, då har man varit med om något stort. Då har någonting nått längre än begär och behovsuppfyllelse.
Göran Tunström skriver någonstans i "Juloratoriet att kärleken är "en positiv handling"; den är att vilja se sin älskades fötter dansa, "även om de dansar bort från en. Men hur många vågar leva så?"

http://bek.blogg.se

 

Psykologen

16 januari 2010 12:55

Fint. Ja.

Jag lyssnade på präst som sa "kärlek är inte en känsla, det är ett sätt att förhålla sig".

(Och en annan som citerade Octavio Paz om en gammal mans kärlek till sin hustru: "När jag rör vid hennes ben så känner jag ingenting men när hon har ont i sina så har jag ont i mina." Det tycker jag var vackert.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...