psykologen

Alla inlägg under november 2009

T9

Av Psykologen - 20 november 2009 16:10


Om man skriver Ica Maxi i ett sms så blir det Ica Nazi.


Hohoho!


Ja, harkel. I ett tillstånd som nu ligger ribban lågt.

Av Psykologen - 20 november 2009 15:26

Det var det. Den svåraste tenta jag skrivit någon gång.


Ögonen går kors. Tvivlen maler. Mahler?

Jämmer och fröjd. Freud?


Nu måste jag skriva ut en Billga Veckan matlista och åka åka ich handla. Ok.? Från och med nu ska jag ite rätta några skivfel, bara för att bevisa ohur störr* jag är så att alla kan tycka synd om mig.


Min suster skickade enn sms kl 06 i morse för att reats då hon utförde sin dagliga morgonträning. Jäla bitch.


Nu ska vi se.. hikofilé.. tapenade.. sambla oelek.. t0nfisk.. bådar gott för denna vekcan. Det är jhär är ju antrkämligt, måste jag visa alla vilken kratta jag är på fingersättning?! Ja, lovat var lovat! Skål och trevilgt fredasmys.


*den här är lite intressant. Det ska stå "trött" men det ser ut som att det ska stå "störd". Vad hände där?

Av Psykologen - 18 november 2009 17:06

Nej, jag är inte död, jag bara svävar i rymden någonstans mellan sublimering, leda och självförakt under tiden som jag funderar kring möjligheten att försonas med den mänskliga existensens grundvillkor.


Dessutom förtrollas jag av psykologiska institionens Lacanska lärjunge, den likaledes älskade och skyggdde Hans Kaatari. Då merparten verkar förargas av hans skrifter läser jag dem som sprugna ur gränslandet mellan fackskrift och poesi. Ett möte mellan vetenskap och konst (som enligt mina tidigare utsagor då bör sjuda av erotik). Kan det bli bättre?


Antingen kan man lägga sin energi på att förarga sig över det komplexa språkbruket eller så kan man njuta av det; kasta sig ner i det som i en norrländsk vårflod, sprattla och flämta och vänta på att det ska börja bli skönt. Fasen av förargelse över (min egen bristande språkliga erfarenhet) den obstinata textformen arbetade jag mig igenom förra året då jag stångade mig blodig mot Bourdieu, mannen med det omöjliga namnet, och - ve och fasa - Berger och Luckmann och deras bastard till orginaltext. Det var mandomsprovet, nu är jag kvinna med mitt språk, mina begränsningar och min njutning.


Därmed är vi tillbaka till Hans och hans fem grundvillkor varav jag härmed skulle uppfyllt tre om det inte är så att jag idealiserar mig själv i nuet, vilket är av överhängande risk. För den som nu känner sig lite sugen på vad det är vi käbblar om så får jag väl äran att bjuda på Hans Kaataris defintion av begreppet överföring som jag påtagit mig att lära in utantill som ett slags meditativt mantra. Håll till godo:


Överföringen som iscensättning av det omedvetnas realitet. Mening skapas i en retrograd rörelse (erfarenhet) och en anterograd rörelse (kontext) och manifesteras i symbolisk form i de fria associationerna. Dessa är alltså inte helt fria utan knutna till en mening som söker en utläggning, vilken tillägnas i överföringen.


Eller med andra ord: Terapisituationen liknas vid något annat, något som väcks i klienten och förs över till terapins här och nu. När terapueten tolkar sker alltså en dubbel tolkning, en tolkning av tolkningen.


Då talar vi alltså om vad vårt vetande inte vet att det vet. Eller hur?

Av Psykologen - 18 november 2009 14:45

Så hade jag önskat att sagan slutat men det är inte vad som skett.

Oro och oråd drev den blivande drottningen till ruinens fot där hon fann en snövit duva, ännu med ett av prinsens bud fäst omkring sin hals. Förkrossad vände hon sig till sin trolovade för att kräva en förklaring men vår prins heder föll under rädslans mörka skugga och han förnekade sitt brott, om och om igen. I ett försök att rädda det som ännu att räddas fanns drev han de övriga duvorna från sin boning och brände deras näste så att de aldrig skulle kunna återvända till slottsgården igen.

Med brända vingpennor landade en av fåglarna hårt mot fönsterbläcket i norr på sommarens ljusaste natt. På ängarna dansade de norra folken, firande för länge sedan glömda gudars nåd. Budskapet duvan förde med sig var skrivet i svarta glödande ord som om den svedda fågeln själv fäst orden på pappret i sin flykt.

Vår tid är över och det är inte dig jag önskar i mitt liv. Jag ber dig, säg aldrig mer mitt namn.

Prinsessan från de norra landen föll i gråt då hon kämpade för att förstå den hårda bekännelsen som fallit ned i hennes famn. De fördrivna duvorna samlades en efter en i fönstret, undrande och plirande, väntande på rad. Med darrande händer lyfte så prinsessan sin svedda vän för att sända henne på sitt sista uppdrag. 

Flyg till ravinen i bergen, viskade hon till duvan. Hämta där den lila blomman jag tappade i mörkret och ge den till din matmor så att hon också ska förstå. Ge henne samma rätt att välja sitt eget öde som en gång gavs till mig.

Utan tid att dröja mer i tanken kring vad som skett svalde prinsessan sin sorg och gav sig i sin vagn ut att delta i folkfesten dit hon var bjuden. Midsommarnatten i de norra landen är känd för sin magi, det är en natt då inga andar vilar. På väg till nattens vänner lade sig en dimma tät runt vagnen. Plötsligt stod den andra unga kvinnan bredvid henne på vägen.

Är du lycklig? frågade den ena svikna prinsessan sin smärtas syster.
Nej.. jag är inte glad alls, svarade andra.
Älskar du honom? frågade den första.
Ja, jag älskar honom, svarade den andra. Men hans framtid var aldrig min, den var alltid din.
Jag känner färgen på blomman du sänt mig, sa den första. Det spelar ingen roll vem du är. Hur ska jag veta att det inte händer igen? Hur ska jag orka bära sådana tvivel i en framtid som är min? Om du var jag, skulle du orka bära dem då?
Nej, svarade den andra. Det skulle jag inte.

Så var hon borta, dimman lättade runt vagnen och lämnade landskapet vått av dagg i morgonen. De skrattande rösterna var försvunna och världen tycktes tung och grå. Sommaren som nyss kommit var i ett ögonblick förbi och all sång var åter bara viskningar i vinden.

Ytterligare tre duvor sändes med jämna mellanrum från norr till söder med förtvivlade frågor om vad som skett. Tre vita duvor fann ingen utpost att återvända till. Utan mål flög de runt i skogarna i Landet mellan bergen, platsen där alla outtalade hemligheter samlas när ingen vill höra sanningen. Där matades de av flickan med sidenbanden som fortfarande sitter i gräset framför den lilla stugan och leker med ljudlösa bjällror av silver. Varje morgon går hon in i skogen med bröd och mjölk till kvinnan som väntar, bunden av längtan vid sitt träd. Hon kysser henne mjukt på kinden och kammar varsamt hennes hår.

Han kommer inte åter, kära mor, vill hon säga, men inga ord bryter någonsin tystnaden i denna skog. Varje  besökare är ett nytt hopp om frihet, varje passerande främling åtföljs av en ny bön om att tiden åter ska röra sig framåt för dem som inte hittat hem igen, de som är förlorade i ändlöshetens dröm.

Av Psykologen - 11 november 2009 12:28

Psykologmamman kan använda sina verktyg på olika sätt men hon kan inte komma ifrån sin grundläggande tro på hur verkligheten fungerar.


Pojken kan inte sova. Han har huvudvärk och får alvedon. Nästa kväll har han huvudvärk och magvärk och undrar om han inte är lite varm. Det är han inte. "Hm.." säger mamman. "Jag undrar om du kanske inte vill gå till skolan i morgon". "Men jag har ont", säger pojken. "Hm.." funderar mamman. "Ibland när man har ont i kroppen så är det en tanke som har fastnat där och inte kan komma ut. Speciellt i huvudet och i magen brukar de fastna. Om man släpper ut dem kan det sluta göra ont." Pojken berättar några saker om skolan och får några svar. "Nu gör det inte ont i magen längre", säger han, "men jag har fortfarande ont i huvudet". Det går kanske bort när du sover säger mamman och tänker gå ut ur rummet. "Jag kan inte sluta tänka på det där F sa", ropar pojken. Han pratar om det där F sa och får några svar. Pojken och mamman säger god natt. "Nu gör det bara lite ont i pannan", säger pojken och släcker lampan.


Mild konfrontation av somatiseringsförsvar, tänker psykologen. Bra att alvedonet tog slut, tänker mamman som förvandlats till psykologmamman.

Av Psykologen - 10 november 2009 20:57

C: Mamma, jag vill visa dig något jag tycker är vackert.

S: Hehe, jaa, det var mycket vackert. Vem är det du har skritivt det till?

C: Nä, ingen speciell.


 

Av Psykologen - 10 november 2009 10:52

Jag måste ta en tupplur. Det här går inte. Mina avsikter att gå och lägga mig i tid är goda och jag lyckas ibland, men.. om det gick att släcka i huvudet också skulle det underlätta. Det är svårt att sova då en spotlight lyser på skalet till det omedvetna och skuggor rör sig där under.


Idag är jag glad att jag gick på gruppövningen med gruppen före min grupp. Jag var ju liks där och tänkte att om jag går på den hinner jag ta en tupplur innan lunch (min första tanke varje morgon är "hur ska jag göra för att få sova lite mer?"). Idag har jag fått prata med en person jag aldrig riktigt pratat med men liksom velat prata med men inte riktigt kunnat och nu sa jag ju förstås alldeles för mycket på övningen och vi kom för sent till gruppsamlingen och han vet plötsligt saker som typ nästan ingen vet och det är läskigt! men hallå DET GÖR INGET. Det är bara svårt att få tyst på den här Me och I-dialogen (Mead; symbolisk interaktionism, termin 3) som håller krismöte i skallen varje gång något liknande sker.


Zzzzz.


Av Psykologen - 9 november 2009 21:24

Ja vi kör väl det här också då, när jag liks är i farten att citera hittan dittan.


Ja, känslor är skrämmande och ibland gör det ont, men kan du inte känna smärta kan du inte känna något annat heller.

-Ordinary people

(En familj som alla andra)

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23 24 25 26
27
28 29
30
<<< November 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards