psykologen

Alla inlägg under oktober 2009

Av Psykologen - 23 oktober 2009 21:47


Ja, det är sant. Vinterns första snö föll idag.


Jag älskar snön här, sa han. Den är tunn och lätt och gör allting så vackert. Den är helt annorlunda mot hemma.


Jag har aldrig sett snön på hans sida om bergen.


(och det vi talar om sker samtidigt mellan oss)

Av Psykologen - 23 oktober 2009 12:34


Ingenting rör sig här. Det var inte mer än fjärilens vingslag mot huden. En aning, så försvunnen.


På andra sidan månen fortsätter stormarna riva.


Ingenting rör sig här.



 

Av Psykologen - 21 oktober 2009 17:52


Idag sprack bakdäcket på min cykel så det small i hela backen. Tredje mishap på en vecka. Vad är det frågan om liksom? Livet tycks pika mig.


Livet: Yo, hur är läget?

Jag: Jo tack, det rullar på.

Livet: Jaså?! Det ska vi nog ändra på. Muahaha!


Ett-noll till livet. Eller ok, alla-noll till livet. Livet har ju alltid rätt.

Av Psykologen - 20 oktober 2009 15:34

Jag äter lunch på stan, köper en kaffe i godan ro och går sedan till parkeringshuset för att bege mig till skolan och dagens avsnitt av In treatment. På väg ut från min plats kommer jag på att jag inte betalat ut mig. I parkeringshuset kan man checka in och sedan stå hur länge man vill. Det är därför jag väljer att stå där, det är säkrat för böter pga glömska. Nåväl, nu kör jag fram till en automat på andra sidan huset för att checka ut, ställer bilen lite vid sidan om själva genomfarten, drar åt handbromsen, lämnar motorn på tomgång – det här ska ju gå fort, stänger dörren ifall någon skulle vilja köra förbi, drar kortet i automaten, slänger kvittot, återvänder till bilen och… dörren är låst.


Va? tänker jag förvirrat och känner efter en gång till. Dörren kan omöjligt vara låst, jag klev ju nyss ut och då var den öppen.


Dörren är låst.


Den kanske kärvar, tänker jag och drar lite hårdare.


Dörren är låst.


Den kanske kärvar, tänker jag igen och provar en annan dörr.


Alla dörrar är låsta.


I några sekunder av panik konstaterar jag att jag alltså står utanför min bil, som går på tomgång, mitt i parkeringshuset, blockerande två andra parkerade bilar, men TACK OCH LOV inte i vägen för alla som kör där.


Nej, nej, nej, nej börjar hjärnan och så: OK, HUR SKA VI LÖSA DETTA?


Hur kommer jag in i bilen? Slå sönder rutan? Nej, det känns onödigt drastiskt. Bryta upp dörren? Och hur ska det gå till? Slutsats: Jag kommer inte i ni bilen på egen hand.


Nyckel? Jag har en reservnyckel hemma. Hemnyckeln sitter dock I BILEN, på samma nyckelring som bilnyckeln. Det är ju praktiskt att ha det så för då glömmer jag aldrig hemnyckeln (hm, inte helt logiskt för om jag skulle glömma den skulle det ju vara öppet och då skulle jag inte behöva en nyckel för att komma in). Slutsats: Jag kommer inte åt nyckeln.


Vem ska jag ringa för att få hjälp? Jag har ingen aning.


Vem ska jag ringa som kan berätta var jag ska ringa? Ja, i alla lägen som innebär problem med bil så har jag alltid ringt R (mitt ex). Tänkt och gjort, jag ringer R.


R roar sig några ögonblick åt situationen, meddelar att han inte vet vem jag ska ringa, ”du får kanske bärga bort bilen.. vet du förresten att du betalat räkningar med mina pengar?” (SUCK). Ingen hjälp där, däremot ett nytt problem.


Vem ska jag ringa i stället? Min hjärna bläddrar febrilt i den inre adressboken med människor som kan lösa bilproblem. Faktum är att den enbart bläddrar i katalogen män (så sker stereotyp attribuering vid kognitiv belastning, precis som vi gjort en studie och skrivit en B-uppsats om under termin 2). Jag nuddar t ex inte ens vid tanken att ringa min kvinnliga vän V som är mycket kompetent med bilar och dessutom har en ypperlig problemlösningsförmåga. Nej, i stället slår jag under fliken manliga bekanta med teknisk kompetens i allmänhet och ringer således en nylig date. Han har inte heller någon aning, men tar blixtsnabbt fram ett nummer till verkstaden eftersom han jobbar framför en dator.


Jag undrar vad verkstaden kan göra, tänker en skeptisk del av mitt sinne och målar upp bilden av en faktura från Hyundai för specialutryckning på fältet med tre nollor. Killen på verkstaden är mycket hjälpsam och sympatisk men har ingen aning om vad jag ska göra, stället ett antal frågor om extranyckeln och om jag kanske kan kontakta någon som har huvudnyckel till min lägenhet eftersom det utan tvekan är den billigaste lösningen, frågar några kollegor om råd och ger mig till slut numret till en bärgningsfirma som kan bryta upp bilen.


Bryta upp bilen..? Den där fakturan blir allt otrevligare att visualisera. Under tiden som verkstadskillen letar efter telefonnummer skymtar en parkeringsvakt i fjärran. Jag tackar för hjälpen och kastar mig över vakten i hopp om att han ska bära med sig ett dyrkningskit (varför skulle han det? Ja man vet ju aldrig). Parkeringsvakten är också mycket trevlig och hjälpsam och rusar åstad för att bedöma läget. ”Ja, jag kan tyvärr inte bryta upp bilar” säger han (se där). ”Några av de gamla rävarna på jobbet kunde det men det var gamla tider”. (Hm? Män med kriminell bakgrund får ofta jobb som parkeringsvakter, tänker min hjärna på egen hand och det har den kanske redan tänkt eftersom jag gjorde kopplingen mycket tidigare eller?). Vakten förklarar hur man borde kunna gå tillväga för att bryta upp bilen och bestämmer sig trots allt för att ringa till någon polare på jobbet.


Har jag ändå inte någon reservnyckel ändå ändå kanske? Jag ringer min granne. Båda är hemma eftersom de är förkylda. Grannen hittar en reservnyckel till min lägenhet och väl innanför min dörr hittar han reservnyckeln till min bil. TACK OCH LOV. ”T kommer med den” säger han snörvlande.


Synen av min granne i röd mössa var dagens vackraste uppenbarelse!


Nu har jag lärt mig en läxa om att lämna nyckeln i bilen och att lita på automatiska tekniska funktioner som centrallås. Jag har aldrig litat på centrallåset och nu fick jag rätt! Harkel.. anyway..


Således, veckans fem saker att vara tacksam över:


1. Jag är tacksam för MINA GRANNAR. Snälla grannar är ovärderliga.


2. Jag är tacksam för att jag haft ett jobb där jag tränat in den automatiska förmågan att inom loppet av sekunder omformulera alla panikslagna tankar till OK, HUR SKA VI LÖSA DETTA?


3. Jag är tacksam för att det finns mobiltelefoner som gör att man inte behöver lämna platsen för att få hjälp. Ja, och för att jag har en, förstås.


4. Jag är tacksam för att människor är hjälpsamma och tillmötesgående när jag ber dem om hjälp.


5. Jag är tacksam för att jag hittat fler vänner än mitt ex som jag kan ringa till vid behov av hjälp.

Av Psykologen - 18 oktober 2009 17:38

Skuggor tycks röra sig under ytan. Någonstans strax bakom täcket av brutna böljande färger glider de runt varandra, över varandra, in i varandra. De verkar fångade i tyst strid. Kolosser av kraft som aldrig talar slåss om utrymmet. Slåss om mig. Jag kan bara ana dem och ser ingen skillnad på dem. Ibland försvinner de under en blixt av ljus och jag rycker till av smärta. Jag vet inte vilken jag ska hoppas på, vilken som vill mig väl och vilken som vill mig illa. Jag ser bara att de rör sig, snurrar, hotar, utmanar, förändras. Skuggor av min verkliga vilja; det som finns kvar när allt jag trott på bleknat och brutits sönder, tagit flytande form och gungar mig illamående av sjösjuka. Skuggor med namn för svåra att förstå.


Kanske kan jag förstå en annan dag.


 



Shadows seem to be moving beneath the surface. Somewhere just behind the blanket of broken bellowing colour they bend around each other, slide over each other, into each other. They seem trapped in silent battle. Colossians of force, who never speak, fight for space. Fight for me. I can only just make them out and see no difference between them. Sometimes they disappear in a flash of light and the sudden pain startles me. I do not know which one to route for, which one wants the best for me and which one would hurt me. I only see them moving, spinning,  challenging, changing. Shadows of my true will, that which is left when everything I believed in has faded and broken into pieces, taken liquid form, rocking me nauseas from seasickness. Shadows with names too difficult to comprehend.


Perhaps I can understand some other day.

Av Psykologen - 18 oktober 2009 10:56


Åh, jag drömde att jag hade långt hår. Fröjd på jorden! Jag svassade omkring likt Rapunzel, men fri, och beundrade mig själv i speglar. Ytligt men härligt.


Den här drömmen handlar om mitt behov av bekräftelse.. men LÄGG AV! Kan jag få ha min hårdröm i fred eller?! Jaja..

Av Psykologen - 17 oktober 2009 23:41

Jag kan tyvärr inte lägga in den här låten för er, den finns inte som video. Lyssna gärna här:


Ane Brun – The Fall


I’ll get off this boat in a minute
because I know you’ll be safer without me in it

then you called
I love you so
don’t ever let me go
I will fall to the ground


At the time
that we met
we were whole
then we peeled off
piece by piece of our souls
we were wrong to stay this long
let me go
let me fall to the ground


I’m waiting for you to disarm me
I’ll go off if you don’t remove this weight off of me

Av Psykologen - 17 oktober 2009 19:39


Asså..


Jag köpte en god mögelost och så glömde jag köpa kex.


Hur typiskt är inte det liksom.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20 21
22
23 24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards