psykologen

Direktlänk till inlägg 28 oktober 2009

Nakenpinball och storhetsvansinne

Av Psykologen - 28 oktober 2009 21:22

Med skräckblandad förtjusning läste jag nyss ett mail där min eventuelle blivande terapeut bad mig ringa och ställa mig i kö inför egenterapin höstterminen 2010. Min terapeut. Vad ska han se?! (skräcken) Mig!! (förtjusningen) Det kusliga är att jag kan ana överföring redan nu och jag har inte ens ringt ännu. Men så känns det också som att inte bara kläderna är av utan som att själva skinnet skalas av nu. Ord träffar blottade nerver och hela kroppen hoppar till. Incidenter studsar runt som pinball-bollar i medvetandet. Varför sa han så? Vad menade han då? Varför gjorde hon sådär? Varför är det så viktigt för henne att jag säger det här? Svar delas ut som grälla färger och plingande ljud, poäng poäng bonuspoäng. Samtidigt tycks perceptionen skruvas upp och även andra verkar avklädda. Multiball!


Ja jösses. Somatiseringarna svider och försvaren gnisslar. Då och då ramlar en insikt ned som en sten i skallen. Inte jaha-men-så-kan-det-kanske-vara-sorten utan NÄ-LÄGG-AV..?!-sorten. Känslorna ligger inte långt efter. Sprittande glädje, kliande irritation, ljuvlig lättnad, kokande ilska. Fantasier om att hoppa upp i famnen på en, slå en annan på käften, aldrig vilja prata med en tredje igen, bli bästa vän med en fjärde. Det omedvetna finns av en anledning, sa Alex pappa till Paul. Ja jo.. eller hur.


Igår kväll låg jag och tänkte på alla mina (autistiska) fantasier, mina alternativa världar som var min flykt som barn, ung och vuxen. Flykt från leda, från oro, från smärta. Jag var min hästboksidols flickvän, min såpaidols livräddare, Hollywoods mest begåvade stjärna. Min bror berättar gärna skrockande om hur även han åtnjutit storhetsvansinnet i det sistnämna alternativet. ”Men jag är ju lite knäpp”, säger han menande. ”Hm”, säger jag och tänker att han är vanligare än han tror, som de flesta. Jag hade en dagdröm en tid där ”Gud” gett mig ett andra liv i syfte att testa mänskligheten. Ta den bollen du. High score!


(Hur kommer den här bloggen att se ut termin 7?!)

 
ANNONS
 
Ingen bild

Bek

29 oktober 2009 06:41

Nyligen höll jag en föreläsning om kroppsspråk och kommunikation. Efteråt sa en student att han tyckte det var lite läskigt att prata med mig, eftersom han var orolig att jag liksom kunde se rakt igenom honom, kanske se saker han inte själv visste om. Och då hade jag alltså bara hållit en föreläsning, så det är ju inte konstigt att folk känner en viss skräck inför terapeuter...

"Jag hade en dagdröm en tid där ”Gud” gett mig ett andra liv i syfte att testa mänskligheten."
Jamen det ÄR väl därför vi är här?!? :-O

 
Ingen bild

Psykologen

30 oktober 2009 16:22

Jag känner inte någon skräck för terapeuten utan för vad som finns inuti mig och vad det materialet ska göra med mig om jag ser det. Jag litar på att terapeuten vill mig väl. Fast det kanske var samma sak som du menade?

Jag tänker att exemplet du ger kan säga samma sak. Om studenten verkligen var rädd för dig eller att prata med dig så skulle han inte göra det men eftersom han gjorde det så är det han tycker är läskigt inte du utan vad du kan se, dvs han själv.

 
Ingen bild

Psykologen

30 oktober 2009 16:27

Det faktum att han säger det till dig skulle t o m kunna uttrycka en önskan att bli sedd och ett hopp om att du kan se. Men där är jag ute på tunn is så nu spekulerar jag bara för intressets skull.

Din tolkning skulle dock kunna avgöra din respons. Tolkning 1 skulle kunna göra att du undviker studenten i fortsättningen för att inte skrämma honom och tolkning 2 att du bjuder in honom att delta i en övning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:43

Jag slutar här.   Därför att just den här virtuella platsen spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar det. ...

Av Psykologen - 18 juni 2016 21:17

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Av Psykologen - 18 juni 2016 20:15

I sense you in the shadows for a second Materialized   As I turn my head to see   You vaporize ...

Av Psykologen - 20 januari 2016 22:20

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...

Av Psykologen - 12 juli 2015 11:06

Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5
6 7 8 9 10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20 21
22
23 24 25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Följ bloggen

Följ psykologen med Blogkeen
Följ psykologen med Bloglovin'

Google Analytics

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se