När jag var 7 eller 8 år gick jag med min bästa kompis Anna i VPKs demonstrationståg genom stan. Jag ropade attjag ville ha sex, ville ha sex, ville ha sex timmars arbetsdag och sjöng Internationalen utan att ha en aning om vad det handlade om. Det var roligt att gå i tåg och ropa något i alla fall. Sedan dess har det inte blivit något tåg fram tills idag. Nu är det min 6-åring som glatt hugger tag i flaggan längst fram i tåget och går viftande genom stan med magen full av LO-popcorn. Förundrat har han upptäckt att popcornen var gratis och hämtat mer tre gånger. Han har sett sin dagisfröken i lila naglar och kortkort läderkjol och konstaterat att ingen av de övriga lättklädda damerna var damer.

Om det var någon som undrade så blev det ingen VPK-are av mig men jag minns att min kompis pappa hade väldigt krulligt hår.

Koll på värderingarna

Dessvärre visar det sig att min son också fått koll på viss skadegörande verksamhet på senare tid. Vi har härmed äntrat eran av frigörelse. Dags för ett nytt set av sanning och konsenvens-regler.