Alla inlägg den 14 september 2009
Det här blir ett sånt där idag-gick-jag-upp-och-åt-frukost-och-gick-ut-inlägg. Bara så ni vet.
Idag gick jag och la mig. Jo för det var efter midnatt.
Ställer klockan på 06.15 som vanligt sker varannan vecka. Efter ett par timmar eller möjligtvis en sömncykel (som ju varar tre) vaknar jag av att C gråter högt i sömnen. Han vaknar och stapplar in till min säng. Ont i benen, säger han och somnar på min kudde. Mysigt tänker någon och jag med tills han börjar gnissla tänderna och snarka. Jag som vaknar av en knappnål som faller till golvet manar all min spindelkvinnliga minimuskelstyrka och konkar honom tillbaka till sitt rum. Jag hålls vaken av att han kliver upp och sätter på en ljud-saga samt så småningom tänder lampan (jo det är de överaktiva mammaöronen som utvecklar superhörsel). En ytterligare mamma-superkraft sätter in nämligen, ultrainlevelsen och jag kan helt enkelt inte sova i vetskapen att han har lampan tänd och radion på bara lite för hög volym och därmed får svårare att somna i sitt rum. Åtgärd vidtas och plötsligt är det morgon.
På väg mellan Lindellhallens kaffeautomat och Psykologmottagningen slås jag av känslan att bära dubbel identitet. Jag är en psykologstudentkandidat under cover som vanlig student. Ju längre terminerna går desto fler personer kommer jag att möta på min väg som jag ska låtsas att jag aldrig träffat. Jag ska härbärgera deras rop på hjälp.
Min andra klientintervju går utmärkt, jag känner mig proffsig och tycker om mitt hår och min rosa tröja.
Handledningen besudlas av tekniska problem och när jag blir tvungen att gå för att inte min son ska låsas in under trappan på fritids för natten försöker jag med måttlig framgång trycka undan en drös obehagliga insikter och känslominnen som väckts till liv av inspelade samtal med alltför bekant material och kollegors kommentarer som får mitt överjag samvete att påminna mig om att jag var är en idiot som trott att jag levt i relationer med normala eller åtminstone någorlunda rimliga mönster.
På fritids lämnar en fritidspedagog över en lapp med telefonnumret till en galen karl som tydligen anser att jag och en annan oansvarig förälder ska betala skadestånd för att våra söner lekt med glasbitar och han cyklat över dem med trasigt resultat.
Någonstans på vägen hem fallerar mitt val av försvarsmekanism och en vänlig mackarbetarinna (servicebiträde?) räcker över en korv med extra värme som svar på mina halvblanka ögon.
Som tur är ringer T i samma ögonblick som jag stänger dörren om mig och jag kan förklara min nyvunna insikt om det Etiska Dilemma som innebär att det är omöjligt att tala om för någon jag litar på vad jag känner utan att bryta mot sekretesslagen och att jag därmed är utlämnad till handledningsgruppens normer för tid och evighet. Fan. Gud.
Ett vänligt brev överraskar mig från en skuggfigur som trots allt inte försvinner eller håller för öronen och jag tackar för dem som lägger sig i och önskar att fler gjorde det oftare.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|