För tillfället existerar ca en timmes videoinspelning av mig och annan psykologkandidat genomförandes rollspel av intervjusituation. Det är meningen att videon ska ge insikter om det proffessionella manéret men det enda jag minns är mig själv i rollen som klient. Där sitter jag och ägnar mig åt något som jag närmast kan benämna spindel-manér. Mina armar tycks vara överallt och jag envisas dessutom med att sitta och smeka dem hela tiden. Armarna alltså. Inte för att spindlar smeker sina åtta lemmar med sina.. åtta lemmar.. men det är just det där långa, böjliga, lite obehagliga rörelsemönstret. Eftersom jag trots allt spelar en vanlig människa undrar jag om jag faktiskt håller på så där i vanliga fall också?! Jag tror jag får tänka på att.. samla ihop mig lite.

Ok, jag låter bli att lägga in en bild på en spindel här då. Kanske. Jag skulle ju kunna lägga in en bild på mig själv i stället...